DELA
© Nya Åland

Är tjock och snygg i dag en omöjlig kombination?

Övervikt och fetma är en riktig trend i dag, framför allt att förfasa sig över. Men hur mycket av problemet handlar egentligen om hälsa, och hur mycket om allt hårdare normer kring människors utseende?
Det finns ingenting värre än socker. Eller är det mättade fetter? Eller kolhydrater, eller rött kött, smör, för mycket vatten eller vitt bröd.
Den massmediala fokuseringen på bantning och övervikt är i dag nästan hysterisk, särskilt i tv-mediet som passar perfekt för att visa den hårda vandringen från ett dallrande fläskberg utan viljestyrka och kunskap till den slimmade och vältränade bantaren med fokus på hälsa och sund mat.
Här har vi vår tids Askunge-saga. Det handlar inte längre om att finna kärleken mot alla odds eller att övervinna yttre motstånd i form av elaka styvsystrar och fattigdom. Dagens kamp för at bli en riktig prinsessa handlar om att övervinna sitt inre monster, sin hunger och sin lathet. Bara genom disciplin och hårt arbete kan man komma i en form som man själv kan älska, och då blir allt bra.

Tjockis-programmen riktigt frossar i äckligheter som drabbar överviktiga. Det är illaluktande bajs, pruttar, svullna magar, dålig andedräkt, livlöst hår och dåliga tänder. Extrema närbilder av feta människor som sätter tänderna i fettdrypande pommes frites eller gräddiga bakelser, rejäla rapningar efter en kagge öl, hängande bukar över håriga ben i hårt vitt ljus.
Detta kontrasteras förstås mot den med svett, möda och avhållsamhet uppnådda Nya Kroppen. Då smeker kameran en skickligt sminkad och ljussatt figur, på lagom avstånd, med glad musik och förtjusta utrop. Så mycket smalare, så mycket snyggare, sååå mycket duktigare!

Det som får en att rysa är just denna extrema fokusering på duktighet, på självkänsla genom förmågan att försaka och att kontrollera sin kropp.
Självklart är det bra om man äter en hyfsat balanserad och hälsosam kost. Självklart är det bra om de extra kilona inte är extremt många. Och självklart är normalspannet mycket mycket större än vi fås att tro.
I dag balanserar de index man mäter normal- och övervikt med på gränsen till det underviktiga. Skönhetsidealen vi matas med dagligen är så anorektiska att våra öga uppfattar en frisk normalviktig man eller kvinna som lite rund, till och med om de är riktiga skönheter.
De variationer som kommer med åldern tillåts inte, även en medelålders man eller kvinna ska ha kropp som en tonåring, annars har man börjat lägga på hullet. Det är sjukt, inte bara det faktum att det i dag finns flera gravt överviktiga människor än förut.

Eftersom det förstås i bloggosfären och på olika chatt-sidor finns utrymme för alla inriktningar finns det idag också diskussionsforum där tjocka människor kan prata med varann, stärka sin självkänsla och hävda att också de är mer än sin vikt och kan uppfattas som attraktiva och intelligenta människor.
Tänk att det ska behöva vara så, att normen för vad man får vara och hur man får se ut faktiskt skärps i stället för att bli vidare. Man hade kunnat hoppas att ett samhälle som blivit mer liberalt, mer jämlikt och mer diversifierat på så många sätt också hade blivit mer vidsynt vad gäller kroppsform. Så är det uppenbart inte, och vad man än vill få oss att tro så beror det inte i första hand på kombinationen vikt och hälsa, utan på kombinationen vikt och skönhet.

NINA FELLMAN

nina.fellman@nyan.ax