Är ni beredda att betala för oss?
”Gärna enkelt, rått och mot strömmen – med allvar, närvaro och äkta engagemang. Jag hoppas det blir uppenbart att journalistik är något värt att betala för.”
Citatet ovan är vad en journalist önskar sig av nästa år i svenska journalistförbundets tidning.
Det där sista är väl något alla vill, oberoende av bransch. Man vill att folk skall tycka det man gör är värt någonting, värt att betala för.
Det kanske uppfattas som inkrökt att så här i början av ett nytt år titta på sin egen bransch och vad som pågår där. Men å andra sidan, finns det en enda levande människa som inte någon gång kommer i kontakt med ett eller flera medier av något slag. Så frågan berör många fler än dem i branschen.
Den enormt snabba utvecklingen de senaste åren har skapat viss förvirring. Förr var medier medier och där jobbade journalister. Bra eller mindre bra, men journalister.
I dag finns medier av alla tänkbara slag, framför allt på nätet. I många fall finns inga anställda, annat än för administration, och de som skapar texterna är definitivt inte journalister. Sociala medier kallas de; bloggar, Twitter, sociala nätverkssajter som Facebook och mycket, mycket mer. Också Wikipedia, som många använder som uppslagsverk på nätet, räknas in.
Är vi beredda att betala för att slå upp i Wikipedia? Eller för att läsa diverse kändisars bloggar? Inte många av oss. Varför? För att vi inte har någon garanti för innehållet.
En kändis kan skriva vilka dumheter som helst i sin blogg. Och vem som helst, i stort sett, kan gå in och ändra på uppgifter i Wikipedia. Det görs, men än så länge inte i sådan omfattning eller så felaktigt att sajten inte skulle kunna användas i icke-vetenskapliga sammanhang.
Vad mer önskar sig journalister i Sverige av det nya året?
En vill granska Sverigedemokraterna. En hoppas ekonomin skall vända så man slipper ytterligare neddragningar. Dokumentär bildjournalistik vill en ha medan en annan tycker papperstidningarna skall våga göra det de är bäst på, fördjupning, genomarbetade berättelser, engagemang.
Kulturchefen på Sydsvenskan vill slippa den trista diskussionen om gammelmedier. Diskutera journalistisk kvalitet istället för spridningsteknik, tycker hon.
En vill slippa Anna Anka, en annan vill ha idrott utan dopning och en tredje vill att journalisterna satsar på ”oljetoppen”.
– När våra oljekällor sinar kommer vår del av världen att drabbas betydligt tidigare och hårdare än av klimathotet. Folk borde få en sportslig chans att förbereda sig.
Det där är inget för små lokaltidningar, tycker säkert många om sinande oljekällor.
Men vilka medier har de största chanserna att nå ut till folk? Lokaltidningar, lokalradio och lokal-tv. De tar upp frågor som rör folk som bor just där de kommer ut, ses och hörs. Alltså bör de vara bästa på att behandla också de stora frågorna ur ett lokalt perspektiv.
De lokala medierna är de som klarar sig bäst på sikt, sägs det. Så här i inledningen av ett nytt år känns det bra att tänka sig att det vi gör här på Nya Åland och på de andra lokala medierna är värt någonting. Är värt att ta del av, är värt att betala för.
Mycket beror på goda medarbetare men ännu mer på en intresserad och engagerad läsekrets, som hör av sig, har idéer och synpunkter. Utan den basen klarar sig lokaljournalistiken dåligt.
Så Gott nytt år, alla!
