DELA
Foto: Nina Smeds<07_Bildrubrik>FRAMTIDEN STÅR PÅ SPEL Vågar ålänningarna välja ett osäkert alternativ för framtiden eller ett bekvämt alternativ för nutiden? Det är frågan som regeringen måste lösa 2016.

Är folkomröstning rätt väg att gå?

Regeringen väljer en riskabel linje när kommunstrukturen ska reformeras.

En folkomröstning ska genomföras trots en ivrig opposition och en svårformulerad fråga som folket ska ta ställning till. Och vad händer om regeringens förslag förlorar?
Regeringen Sjögren målade bara efter några dagar in sig i ett hörn när det gäller kommunreformen och nu måste kansliminister Nina Fellman försöka övertyga ålänningarna om att välja förändring före status quo.

Och vad händer om folket inte håller med regeringen?

Kommunstrukturen måste reformeras. Men frågan är om regeringen kan övertyga gemene man i stugorna runt om på Åland att göra det obekväma valet för bättre förutsättningar i framtiden än för att ge upp någonting som många upplever fungerar helt okej i dag.

Hur förankrad är tanken om kommunreformen hos medborgarna?

För några veckor sedan presenterade Jan-Erik Enestam och Marcus Henricson utredningen om ett eventuellt samgående bland de norråländska kommunerna. I Rakt på konstaterade Enestam att förslaget om ett samgående mellan de norråländska kommunerna är förankrat hos en bred majoritet av ålänningarna.

Han utgår bland annat från Åsubs rapport ”Invånarnas syn på kommunernas verksamhet och organisation från 2010”. I Åsubs rapport står att när frågorna inkluderar den egna kommunen ”samtycker drygt hälften av de svarande till sammanslagningar, medan en knapp tredjedel är negativ”.

Frågan känns vagt formulerad. Att i en undersökning ställa frågan om människor samtycker till någonting är inte en garant för att samma människor faktiskt aktivt röstar för förslaget. Att aktivt ta ställning för förändring är ett större steg än att bara samtycka till förändring.

Regeringen måste också möta en samlad opposition som motsätter sig tanken om ett tvingat samgående. Centern är revanschsuget efter att ha förpassats till oppositionsbänken och kommer driva frågan mot regeringen Sjögren. Redan förra veckan började Centerledaren Harry Jansson driva oppositionspolitik i frågan:

– Varför ska 11 000 mariehamnare säga sitt om Saltviks framtida ställning, sade Jansson i Nya Åland.

Oppositionen har en fördel i kampen om folkets röster. Det är lättare att förespråka en linje som är trygg och där medborgarna vet vad de får, åtminstone kommer frågeställningen framställas så.

Kommunreformen är en känslofråga även om det egentligen inte borde vara det. Att appellera till människors känslor och osäkerhet inför förändring är lättare än att lägga fram argument varför ett samgående blir bra för framtiden, det är en av minister Fellmans stora utmaningar.

Om folkomröstningen inte går regeringens väg och folket hellre vill ha nuvarande modell kan reformarbetet skjutas upp ytterligare något årtionde. Regeringen kan knappast gå emot folkets vilja och driva igenom reformer om folkomröstningen inte går deras väg.

Många förstår vikten av att genomföra en reform av kommunstrukturen och det är på inga sätt självklart att folket röstar nej. Men riskerna är stora med att välja folkomröstningsvägen. Ålänningarna behöver inte ges möjligheten att fatta beslut utgående från rädsla, de förtjänar politiker som gör vad som är bäst för dem även om det svider lite i början.