Är det en ny motrörelse som vi ser bildas?
Privatpersoner erbjuder sig att upplåta sina hus till asylsökande. Angela Merkel tar ledningen för att EU ska ta ett större ansvar för flyktingkatastrofen. Är det en ny sorts motrörelse till extremhögerns framfart vi ser växa fram?
I Finland har ett flertal personer har kontaktat Migrationsverket och flyktingförläggningar för att erbjuda husrum åt flyktingar som väntas komma. Samma sak har, rapporterar Sveriges radio, skett på Island. I Ungern har frivilliga engagerat sig i flyktingfrågan genom att upplåta både husrum och genom att samla mat och vatten till flyktingarna som försöker ta sig in i EU.
Också på Åland har liknande inlägg skrivits de senaste dagarna på sociala medier.
Det som nyss var ett problem långt borta, har snabbt tagit sig nära oss. Bilder på liksäckar på Medelhavets stränder, föräldrar som desperat bär sina barn i land efter en vådlig färd över havet, den fruktansvärda nyheten om de många döda i lastbilen i Österrike… Historierna och bilderna blir bara fler.
Men mitt i desperationen syns alltså detta ljusa hopp när folk reagerar och agerar.
En annan ljuspunkt i denna humanitära katastrof är att Tysklands förbundskansler Angela Merkel blåst till strid mot mörkerkrafterna inom den främlingsfientliga extremhögern och för att EU-länderna ska ta ett större ansvar. Hon har deklarerat att Tyskland inte kommer att ta hänsyn till Dublinförordningen som säger att en asylsökande måste få sin sak prövad i det första land hen kommer till. Tyskland kommer att pröva också asylärenden från folk som redan varit i ett annat EU-land.
Merkel gör detta dels på grund av, främst, den horribla situationen för flyktingar i Ungern, men också för att lätta på trycket för Italien och Grekland. Vid en pressträff tidigare i veckan sa hon:
– Om Europa misslyckas i frågan om flyktingarna så kommer kopplingen med de universella mänskliga rättigheter som var ett av de grundläggande motiven för EU:s grundande, att gå förlorad. Vi kommer att få ett Europa vi inte vill ha.
Men Merkel har också tydligt markerat mot de högerextrema, och på senare tid allt våldsammare, krafter som bränt flyktingförläggningar i Tyskland och protesterar mot migrationen. Vid ett besök förra veckan till en flyktingförläggning utanför Dresden som blivit attackerad fick hon utstå glåpord från en grupp flyktingfientliga åskådare. Den tyska kanslern skrädde inte orden.
– Det finns ingen tolerans mot dem som ifrågasätter andra människors värde.
Att den tyska förbundskanslern både tar striden med mörkerkrafterna och tar ledningen för att EU-länderna ska dela på ansvaret för de flyktingar som söker sig till unionen är utmärkt. Merkel är EU:s givna ledarfigur, och hennes sätt att ta sig an utmaningarna som EU och världen står inför sätter press på de regeringar som inte vill dela bördan.
Att dessutom ett snabbt ökande folkligt engagemang syns runt om i Europa ger hopp om en ny rörelse, en motrörelse, till de främlingsfientliga strömningar som allt för länge fått växa sig starka i stora dela av Europa, i Finland och Sverige och som börjar växa också här på Åland.
Världen står inför sin största humanitära utmaning sedan andra världskriget. Vi måste ta vårt ansvar, liksom andra länder måste ta sitt. Det duger inte att sägas att flyktingarna ska stanna i närområdet när Libanon redan tagit emot långt över en miljon syrier, när Jordanien tagit emot nästan en miljon, när Turkiet just nu härbärgerar 2 miljoner flyktingar.
Europa är rikt och stort. Vi har en skyldighet att hjälpa. Annars får vi, som Merkel säger, ett Europa vi inte vill ha.
