År 2013, ett vardagsår att lägga till handlingarna
Nu är julhelgen avfirad, magarna står på fyra hörn, och presenterna är utvärderade.
Å andra sidan har vi ytterligare en helg framför oss, för vila och samvaro med familjen. Än är det lugnt. Än finns tid att tänka bakåt.
Redan på måndag är vi uppfyllda av det nya, det kommande året, utmaningarna, nyårslöftena.
Låt oss ta några minuter för reflektion.
Vad var det som hände året 2013 som vi kommer att minnas om tio år? Vad gjorde vi som var bra? Vad gick fel? Vems fel var det?
I politiken är det två saker som kanske går till historien. Den ena är Kommunernas socialtjänst. Om den reformen blir verklighet och landskapsregeringen lyckas skapa ett samarbetsorgan där alla åländska kommuner sköter barnskydd, specialomsorg och socialvård gemensamt, så är det en förändring i klass med bildandet av Ålands hälso- och sjukvård, och ett första steg mot en ny kommunal struktur på Åland.
Redan nu kan man se hur detta det första konkreta förslaget på hur man ska gå tillväga satt hjulen i rullning, från dem som förbereder en förändring till dem som samlar sig till aktivt motstånd. Båda reaktionerna är bra, ur den motsättningen slipas en slutlig lösning fram.
Den andra politiska händelse som kan lämna avtryck framåt är bildandet av Moderat samling. Det kan bli ett nytt parti som föds, och då är det en stor sak. Det kan också gå så, vilket just nu är en distinkt möjlighet, att partikartan förbli oförändrad efter ett dramatiskt avhopp av tre lagtingsledamöter och en minister till ett annat parti.
Hur vi skriver historien avgörs när vi vet hur det går, om Moderaterna förändras till något annat än de var innan fyra nya medlemmar anslöt sig, och om Obunden samling överlever avhoppet och faktiskt finns kvar till nästa val.
En stor del av debatten detta år har handlat om vår inställning till det främmande, det inflyttade, om solidaritet och medmänsklighet. Både på Åland och i vår omvärld har både de främlingsfientliga och antirasisterna mobiliserat. I Europa växer de etniska motsättningarna och rasismen på ett sätt som vi inte sett sedan 1930-talet, och både i Ungern och Grekland finns öppet nazistiska partier med stort understöd.
Det är skrämmande – och manar till handling. Låt oss denna gång i historien komma ihåg att stå emot, men göra det så som man ska i en demokrati, med tydlighet, konsekvens och lugn.
Året 2013, som innehöll sin dos av sorg, motgångar och uppförsbackar, var ändå för åländsk del ett år då vi levde i vår lilla del av världen utan omskakande stora katastrofer, när vi hanterade våra problem och gladdes åt våra framgångar med hyfsat jämnmod.
2013 var ett vardagsår då livet gick sin gilla gång, en tid som vi när tiderna blir sämre kommer att minnas som en guldålder.
När vi nu lägger 2013 till historien, låt oss påminnas om en stor man som gick bort, Nelson Mandela, som genom sitt handfasta exempel visade att förlåtelse och försoning är möjlig. Hans arv är inte den väpnade kamp han förde, hur legitim och berättigad den än var . Inte heller är det hans storslagna seger över apartheid-regimen utan hans förmåga att omvärdera, att resonera och att höja sig över sin egen person och arbeta för det gemensamma bästa.
Frid över 2013, och frid över Nelson Mandela.
