DELA
© Nya Åland
Foto: Ida K Jansson

Andra måste också gilla förklaringen

Katalonien har förklarat sig självständigt från Spanien.

Men bara självständighetsförklaringen är inte tillräcklig för att bilda ett nytt land, andra måste tycka det är en bra idé också.
Kataloniens president Carles Puigdemont tog nästan en månad på sig att lämna besked om regionen skulle utropa självständighet eller inte. I fredags kom så till slut beskedet.

Svaret från Madrid kom snabbt och blev vad många hade förutspått, Kataloniens parlament upplöstes och chefen för den katalanska polisen fick sparken.

Fredagen den 27 oktober blev således en historisk dag i Spanien på flera än ett sätt.

Självständighetsrörelsen ANC har manat till fredliga protester, bland annat att offentligt anställda inte ska lyda order från Madrid utan utöva passivt motstånd. Samtidigt finns nu en oro för nya sammandrabbningar mellan polis och självständighetsförespråkare, som på valdagen när drygt 800 personer skadades i samband med att den spanska polisen försökte hindra valdeltagande.

I helgen kom också besked att åtal mot Puigdemont kan väckas vilket riskerar att späda på den spända stämningen ytterligare.

Det viktigaste för Katalonien är nu att få andra länders erkännande, men de flesta har gjort tvärt om.

EU kommer inte att göra något för katalanernas sak. EU-parlamentets president Donald Tusk har meddelat att EU bara diskuterar med Madrid. Tyskland och Frankrike har lämnat beskedet att de inte stöder Katalonien. Även USA och Storbritannien sällar sig till den skaran.

Utan andra länders erkännande betyder självständighetsförklaringen inte så mycket i praktiken. Regionen får ingen representation i EU, ingen plats i de internationella samarbetsorganen och fortsätter tillhöra den spanska staten i rättslig mening.

Att erkänna Katalonien som egen stat skulle vara ett starkt ställningstagande. Det skulle i så fall strida mot den suveränitetsprincip som garanterar länders självbestämmande. Andra länder kan inte blanda sig i Spaniens inre angelägenheter utan att bryta mot överenskommelsen som är en av de tyngsta inom internationell diplomati.

Alla riskerar i ett sådant fall att råka ut för samma scenario, nämligen att egna inre angelägenheter blir öppna för påverkan från andra länder i det internationella samfundet.

Den spanska centralregeringen har misskött relationen med Katalonien under en lång tid. Och risken för att polariseringen ska växa är stor. Madrid måste hantera tiden fram till nyvalet den 21 december med fingertoppskänsla, i stället för med hela näven som har varit fallet den senaste tiden.

Om nyvalet i Katalonien fortsätter stöda den separatistiska linjen riskerar konflikten att bli utdragen, och positionerna att ytterligare cementeras. Just nu finns en stor misstro från båda sidor som överskuggar möjligheterna till konstruktiv politisk dialog.

Rätten att få bestämma över sin egen tillhörighet är en fråga som många ålänningar har lätt att sympatisera med, och rätten till självbestämmande är i grunden positivt.

Men i dagens läge krävs det så mycket mera än bara att säga orden, andra måste också tycka att det låter bra.