Alliansen kommer igen, men utan liberalerna
Nu får de borgerliga väljarna på Åland något att fundera på. De borgerliga partierna på högerkanten arbetar för en gemensam regering bestående av centern, de frisinnade, de obundna och Ålands framtid.
I riksdagsvalet gick de borgerliga partierna in på gemensam lista mot socialdemokraterna. Centern, liberalerna och de obundna hade var sin kandidat och de frisinnade, Ålands framtid och framstegsgruppen stödde.
Den här gången diskuterar man en allians utan liberalerna. Om man med det försöker driva liberalerna i armarna på sossarna – eller tvärtom – eller om man befarar att någon liberal kan bli för stark i alliansen och störa ritningarna är svårt att veta i det här skedet.
De frisinnades ordförande Johan Ehn försöker tona ner samarbetsplanerna, men säger samtidigt att han ideologiskt hellre samarbetar med Ålands framtid än med liberalerna. Man kan misstänka att det finns en och annan av den gamla frisinnade stammen kvar som har svårt att hålla med, men de hör väl till ett utdöende släkte.
Men hur skall man få centerns agerande att gå ihop med partiordförande Roger Nordlunds rätt fräna utspel mot Ålands framtid nyligen om att Ålands framtid de facto arbetar för att ge finskan en starkare ställning på Åland? Det är nämligen vad självständighet innebär.
Den profilering gentemot Ålands framtid som man tyckte sig se håller alltså på att tonas ner. I annat fall blir det svårt att sitta i samma regering. Och går man ut med ett regeringsalternativ så måste avsikten vara att alla skall sitta med.
Arkitekten bakom valsamarbetet i riksdagsvalet hette Gun-Mari Lindholm, de obundnas ordförande. Nu glunkas det att arkitekten heter Roger Jansson, tillbaka från riksdagen och hungrig på att återgå till landskapspolitiken.
Det verkar mycket troligt att han har sytt ihop det som kanske kommer. Visst var det Roger Jansson som efter valet 1995 sydde ihop en landskapsregering mellan de frisinnade, centern och de obundna, med sig själv som lantråd. Sittande lantrådet, centerns Ragnar Erlandsson, flyttades över till talmansposten. Sittande lantrådet Roger Nordlund kan gå samma väg. Därmed inte sagt att det är ofrivilligt.
I Sverige, där man håller hårt på blockpolitiken, har regeringen bildats antingen (och tidigare oftast) av socialdemokraterna eller av det borgerliga blocket som en koalitionsregering. För väljarna har det varit enkelt, man har röstat på antingen en vänster- eller en högerregering.
I Finland och på Åland har det gått bra att bilda regeringar över mittgränsen. I dag sitter frisinnade och sossar i samma landskapsregering. Därför har det inte hört till vanligheterna att på förhand gå ut och säga vem man tänker samregera med eller vem inte. Partierna har låtit väljarna säga sitt och sedan har man försökt jämka ihop valresultatet till en fungerande regering.
Om det blir något av den åländska alliansen så betyder det att väljarna får betydligt mindre att säga till om. Vad skall den rösta på, som vill ha en regering bestående av frisinnade, liberaler och obundna? Eller center, liberaler och sossar?
Röstar man på en centerpartist så ger man samtidigt sin röst till en regering bestående av centern, de frisinnade, de obundna och Ålands framtid.
Och om det inte blir stora förändringar i styrkeförhållandena så kan vi redan nu säga att det är så det blir. De här fyra partierna har 16 av lagtingets 30 mandat, alltså majoritet om än svag. Liberalerna och sossarna har tillsammans 13 mandat. Framstegsgruppen ställer som bekant inte upp, så det mandatet hamnar någonstans, antagligen en bit åt höger.
För att alliansen inte skall kunna diktera slutresultatet för väljarna borde liberaler och sossar få minst tre mandat till. Och sedan antingen komma överens om att samregera, vilket kan vara nog så svårt, eller bilda regering med något eller några av allians-partierna.
Det är bra att de fyra partierna talar om på förhand vad de planerar, det är betydligt bättre än att efter valet plocka fram ett kassaskåpsavtal. Men med tanke på väljarna hade det varit ännu bättre om det samarbete man presenterar hade gett utrymme för några alternativ.
Litet mer demokratiskt, om man får vara så rakt på sak.
