Äldre medarbetare en skatt att ta vara på
Hur ska man bära sig åt för att få äldre medarbetare att jobba lite längre, eller åtminstone orka ända fram till pensionen.
På Nya Åland har vi under en relativt kort tid, på bara några månader, blivit av med två trotjänare, först ledarskribenten Harriet Tuominen och nu kulturredaktör Jan Kronholm. Båda avgick med ålderspension, efter att ha gjort ett långt, långt arbetsliv.
Det är något att vara stolt över. Med ett krävande och stressigt jobb är det inte självklart att man orkar till pensionen, eller åtminstone inte att alla delar av kroppen och knoppen orkar.
För en dagstidning, vars främsta valuta är sakkunskap och trovärdighet, är det naturligtvis en stor förlust när duktiga medarbetare försvinner, och vi hoppas på återkommande gästspel i spalterna.
Det som bör bekymra, eller åtminstone uppta tankarna hos varje chef i både privat och offentlig sektor är hur man i framtiden ska ordna arbetet så att äldre människors kompetens tas tillvara, och så att de som vill kan jobba så länge som möjligt.
Det är nämligen inget som ger sig självt alla gånger.
I teorin är det ju enkelt. Alla vet att man jobbar på olika sätt under ett liv. När man är riktigt ung har man hur mycket energi som helst, men kanske inte så mycket erfarenhet. Man orkar hålla ett ständigt högt tempo och behöver mer omväxling för att inte tröttna. Man behöver coachas framåt till sin fulla potential.
Under småbarnsåren behöver man en arbetsplats som kan vara flexibel med föräldraledigheter, barnsjukdomar, skollov och allt det som är centralt och nödvändigt just då.
När man kommit över den puckeln behöver man en arbetsplats som kan erbjuda förnyelse, utmaningar och spänning, men som inte kräver att man springer hela tiden.Ju äldre man blir desto viktigare blir flexibilitet med arbetstid i rätt balans med förväntningarna.
Och genom hela arbetslivet krävs en balans från arbetsgivaren mellan krav på prestation, respekt för individen och flexibilitet i ekvationen privatliv och arbetsliv.
Allra viktigast är kanske det subtila, den stämning på en arbetsplats som gör att olika sätt att arbeta upplevs som rättvisa och rimliga, och att kollektivet kan stötta varandra på ett bra sätt. Där krävs lyhördhet från ledningen och en beredskap att ta de praktiska konsekvenserna av flexibiliteten utan att sura.
Framtidens arbetsmarknad kommer med all säkerhet att vara osäkrare och mer splittrad än i dag, både för arbetsgivare och arbetstagare. Den arbetstagare som besitter specialkompetens kommer att vara mycket eftertraktad. Om man på Åland ska kunna besätta alla högre tjänster inom sjukvård, äldreomsorg, skola, förvaltning och större företag så ska man fundera noga på arbetsmiljön och på hur man ska hålla sina äldre medarbetare kvar.
Rent konkret; vad krävs för att få folk att stanna? Vad krävs för att locka till exempel en läkare som närmar sig pensionen att jobba några år till, på Åland?
Vårt landskap ligger i periferin för nästan allt, men vi kunde ju bli kända för att vara bäst i Norden på att få folk att jobba länge och gilla det.
