Äldre kvinnor behöver också hjälp
Våld i nära relationer drabbar kvinnor i alla åldrar, samhällsklasser och kulturer. Därför behövs mera kunskap och konkreta åtgärder för att hjälpa kvinnorna att ta sig ur de destruktiva relationerna.
Tänk dig att du är en äldre kvinna med ett 50 år långt äktenskap bakom dig. Du gifte dig som ung. Att din man var våldsam uppdagades tidigt, men du höll ihop äktenskapet för barnens skull. Nu orkar du inte längre. Du är rädd för att han ska slår ihjäl dig. Du vill lämna honom. Frågan är bara hur?
I veckan kunde Nya Åland berätta om Erika Bomans forskning om våld mot äldre. Den visar att våld i nära relationer förekommer i stor utsträckning bland äldre ålänningar. Sannolikt finns fler drabbade kvinnor men eftersom enkäten förutsatte att man kunde fylla i den själv finns de sjukaste och mest utsatta inte med i forskningsresultatet.
Bomans forskning är ytterst välkommen. Våld mot äldre kvinnor är ett forskningsområde som är eftersatt inte bara på Åland utan i hela Norden.
Äldre kvinnor tillhör en särskilt utsatt grupp. Under majoriteten av deras liv har det varit fullt lagligt för deras makar att slå dem. Det gör att äldre kvinnor inte
söker hjälp i samma utsträckning som de yngre. Efter ett långt liv tillsammans är det dessutom ytterst få kvinnor som är beredda att
polisanmäla sina våldsamma män.
Våld i nära relationer är ett folkhälsoproblem. Därför måste framför allt vården bli bättre på att upptäcka fallen. Det finns det alla möjligheter till.
Tar politikerna frågan på allvar kan de börja med att inför obligatorisk utbildning för alla inom ÅHS, polisen och den kommunala socialvården i hur man upptäcker våld i nära relationer och hur man hjälper personer att ta sig ur destruktiva relationer.
Den första åtgärden man kan införa inom vårdsektorn är standardfrågor om våld i nära relationer inom vården. De kan ställas i samband med allmänna hälsokontroller, besök på mödravårdscentralen, gynekologundersökning och mammografi. Frågan kan uppfattas väldigt privat. Men det är den inte. Vi svarar också på frågor om hur mycket alkohol vi dricker och eventuella missbruksproblem. Genom att inte ställa frågan bidrar vi till att förstärka bilden om att våld inom hemmets fyra väggar är en privatsak.
Det är det inte. Den dag du misstänker att till exempel din kompis, kollega eller klient är utsatt ska du veta var hon kan få hjälp.
Ingen ska behöva vara rädd i sitt eget hem.
