Åländsk Center vacklar inför regeringsförhandling
Vad händer i regeringsbildningen? Varför händer det inget?
Redan nu, en dryg vecka efter valet, ställs det otåliga frågor om den process som ska ge Åland en ny regering. Låt oss alltså komma ihåg att det faktiskt brukar ta tid, varje gång. Det är nu jobbet börjar med att få ihop en regering.
Nyligen utnämnda lantrådskandidaten Camilla Gunell (S) har tydligt för avsikt att gå grundligt till väga i programskrivandet. Hon förutspår att regeringsbildarna kanske är klara med jobbet i mitten av november.
Det är en klok strategi, framför allt för att fyra tilltänkta partier i samma regering, där en av parterna är ett sargat och splittrat centerparti, kräver en genomarbetad grund, en plattform som faktiskt håller genom fyra år av förändringsarbete och tuffa tider.
Det största problemet för denna regeringskonstellation är tveklöst Centern. Är det ett regeringsdugligt parti som kan hålla ihop i de viktiga frågorna? Är en regeringsmedverkan med ett socialdemokratiskt lantråd vad centerväljarna vill ha?
Enligt senaste bud ska Centern i kommande regering representeras av Roger Nordlund som finansminister och Veronica Thörnroos som hälso- och sjukvårdsminister, men så att sittande partiordförande Harry Jansson ersätter Roger Nordlund om två år.
På det sättet köper partiet Harry Janssons lojalitet för regeringen, och ger sin partiordförande en roll och en plattform som hans valresultat inte räckte till. Därmed får man också (kanske) frifräsarna Runar Karlssons och Anders Englunds medverkan på köpet.
Den insändare från några centerväljare som finns i dagens Nya Åland visar dock med osedvanlig tydlighet att allt inte är frid och fröjd i partiet. Många centerväljare upprörs över att en konstellation med Centern, Moderaterna, Obunden Samling och Ålands Framtid inte prövas, och att man, som det uppfattas, lättvindigt ger ifrån sig regeringsmakten till ett vänsterparti.
Denna starka underström av motvilja mot socialdemokraterna, parad med en okunskap om hur alla komponenter i maktspelet kring en regering fungerar, kan fälla Centerns regeringsmedverkan helt och hållet.
Det är nämligen så att Socialdemokraterna, Moderaterna och Obunden Samling med sina 14 mandat sammanlagt, om de håller ihop, kan välja vem de vill regera med, Centern, Liberalerna eller rentav Ålands Framtid.
Om inte Centern visar sig vara ett regeringsdugligt parti, så störst de är, så kommer de inte att regera alls. I kulisserna väntar Liberalerna, som visserligen fick mer stryk än Centern i valet, men som inte haft problem med partidisciplinen.
Till Liberalernas fördel talar också att man med Socialdemokrater och Moderater har en samsyn om behovet av en samhällsreform.
Just nu är tongångarna från Centerns förhandlare försonliga och lugnande, men det finns fog för frågan: Är detta något Centern vill, eller gör man det för att makten är viktigare än politiken?
Om inte, vad är det som är centerpolitik, annat än att bita sig kvar vid regeringsmakten fast man varken får det man vill eller som man vill?
