Ålandsbanken spelar med sin egen identitet
Ålandsbanken sparkar 50 och stänger sju kontor. ÅAB går en balansgång mellan sin historia och verkligheten i en hårt konkurrensutsatt värld.
Att Ålandsbanken drar ned personalstyrkan med 50 personer, varav 30 på Åland, slog ned som en liten bomb i går morse. Men det borde kanske inte varit den stora överraskning det nu blev. Runt om oss har banker dragit ned sin verksamhet, i bland på grund av den ekonomiska krisen, men oftare i sviterna av den snabba teknikutvecklingen som gjort lokalkontoren allt med oanvända.
Ålandsbanken har dock haft en särprägel jämfört med Nordens stora banker, och det är just de många lokalkontoren som utgjort en stor del av bankens själ. Att kunna se bankens logo utanför kontoret i var och varannan by har gjort ÅAB till Ålands bank. Nu släpper man på heliga principer i och med att sju kontor läggs ned.
Det är ett spel med hög insats. Att Ålandsbanken i mångas ögon varit just Ålands bank har också fungerat som ett incitament för att locka och behålla kunder. När den lokala förankringen tunnas ut blir det för många lättare att hoppa över till konkurrenter som man kanske tidigare inte sett som fullgoda alternativ då deras förankring i det åländska samhället varit mindre.
Det är, som sagt, inte alls varken överraskande eller obegripligt att ÅAB ser om sitt hus. Vi gör allt fler av våra bankärenden över internet eller på telefon. Vi sköter själva överföringar och betalningar, investerar i fonder och öppnar sparkonton med några klick på musen. Vi har helt enkelt själva gjort bankkontoren överflödiga.
Det finns förstås också en moralisk aspekt i det hela. Banker i allmänhet, och en starkt lokalt förknippad bank som Ålandsbanken i synnerhet, har ett visst ansvarstagande gentemot bygden att ta hänsyn till. Ett nedlagt bankkontor i Kvarnbo riskerar att minska försäljningen hos den lokala butiken. Många kommer att passa på att handla i Godby eller Mariehamn när bankärendena ändå görs där. Möjligen kan det vara förklaringen till att så få lokalkontor lagts ned tidigare, men det är svårt att klandra ÅAB för att de nu lägger ned kontor som tappat stora delar av sin kundkrets.
De som hamnar i kläm i nyordningen är de äldsta kunderna som inte använder dator och har svårt att ta sig längre sträckor för att utföra sina bankärenden. I den hårda affärsvärlden är de inte ansedda som attraktiva kunder, men på det lokala planet borde de vara det. Här har vd Peter Wiklöf och hans ledningsgrupp en delikat uppgift med att tillgodose den gruppens behov.
Många är de som på Nyan.ax och andra ställen ifrågasätter bonusutdelningar och ÅAB:s investeringar i Kaupthing. I fallet med det senare tror Wiklöf att den svenska grenen av banken ska ge vinst under kommande år. Vi får hoppas att så blir fallet, annars kommer den investeringen att framstå som ett misslyckat vågspel.
När det gäller bonusar – eller rörlig lön – var det tänkt som ett lockbete för att attrahera duktiga chefer. I tider av nedskärningar är det viktigt att hantera bonusavtalen med sans. Att samtidigt skära ned personalstyrkan med 50 personer och betala ut bonus (i form av aktier) kan skapa motsättningar och irritation såväl inom som utanför bankhuset.
Ålandsbanken går en balansgång mellan att tillgodose sina ägares intressen och växa sig stark på en tuff bankmarknad å ena sidan, och den grundmurade ”åländskheten” i banken å den andra.
Tiden – och kunderna – lär utvisa om gårdagens steg var rätt.
