Åland kan stötta, men Sverige måste lösa krisen
Stockholms förlossningspersonal går på knäna och Ålands centralsjukhus förlossningsavdelning står tom många dagar om året.
ÅHS utsträckta hand för att välkomna hit svenska föderskor är ett välkommet initiativ, men Sverige måste ta ansvar för sin förlossningskris.
I Stockholm pratas det om förlossningskris. Bilder sprids. Det är lappar som visar att det är fullt på på varenda förlossningsavdelning i Stockholm. Det är barnmorskor som har så mycket att göra att göra att de inte hinner gå på toaletten.
Ett foto har fått särskild spridning på nätet: nyutexaminerade barnmorskan Petra Vinberg Linders bild på sina byxor efter ett arbetspass. De har mensfläckar i grenen. En sådan situation är naturligtvis inte hållbar.
Trött och överarbetad personal gör flera misstag än om de är utvilade, det gäller vilken bransch som helst. Inom vården är det därför extra viktigt att personalen jobbar under hållbara förutsättningar – det är avgörande för patienternas liv.
I sommar tar Åbo universitetscentralsjukhus emot riskförlossningar och för tidigt födda från Akademiska sjukhuset i Uppsala. Orsaken är att det råder både personalbrist och platsbrist på neonatalavdelningen i Uppsala. Responsen från de svenska familjerna som skickas till Åbo har varit blandad.
Ett i svensk media mycket uppmärksammat fall rör ett svenskt par som skickades till Åbo när kvinnans fostervatten gick redan i vecka 16. När de anlände under jourtid fanns ingen läkare med svenska som modersmål på plats. Gynekologen som tog emot dem kunde inte heller tillräckligt bra svenska för att kunna alla medicinska termer. Vården gick därför på engelska och ibland till och med på finska. Problemen i kommunikationen har gjort att paret upplevde situationen som otrygg.
ÅUCS neonatala intensivvårdsavdelning har fått utmärkt resultat i internationella jämförelser, men det hjälper föga när mamman inte upplever att hon kan göra sig förstådd.
Att få vård på svenska i Finland borde vara en självklarhet. Inom vården i allmänhet och förlossningsvården i synnerhet är det viktigt att patienten kan känna att personalen förstår hennes behov. Att kommunikationen fungerar mellan patient och vårdpersonal är livsviktigt.
Men under jourtider i Åbo finns det alltså inga garantier för att svenskspråkiga ska få vård på sitt modersmål.
Liksom i Åbo har vi på Åland också resurser att ta emot fler föderskor från Sverige. I Nyans sommarbilaga annonserar ÅHS om möjligheten att föda på Åland. Annonsen är riktad till svenska familjer i syfte att få dem att välja ÅCS som förlossningssjukhus.
Förlossningarna på ÅHS är färre än 300 per år. Dagarna det inte föds ett enda barn är många och avdelningen är sällan full. I och med att en förlossningsavdelning är nödvändig på Åland vill man gärna ha fler födslar för att upprätthålla kompetensen hos personalen. Annonsen gjordes med det i åtanke, men också som ett sätt att sträcka ut handen till förlossningsavdelningarna i Stockholm.
Åland har inte kompetens att avlasta Uppsala vid riskförlossningar, men att ta emot flera planerade förlossningar utan kända riskfaktorer från Stockholm skulle vara en vinn-vinn-situation för fölossningsavdelningarna både i Stockholm och på Åland.
De svenska föderskorna skulle åtminstone kunna vara säkra på att få vård på sitt modersmål, men att bli skickad utomlands är ändå inte en godkänd lösning på förlossningskrisen. Ansvaret för den ligger hos Sverige som måste börja ta situationen på allvar. Att inte få föda i sitt hemland är orimligt.
<”Byline tfn”>
