Åland behöver bilen – och stannar utan vägar
Vägarna på Åland är ett allt mer eftersatt område. Infarkten runt staden blir bara värre och värre. Något måste göras och det snabbt.
I måndagens Nya åland säger trafikingenjör Björn Ekblom att något måste göras åt Österleden, östra och västra utfarten. Han kallar det hela ett eskalerande problem. Hans kollega, Stig Jansson, utreder för närvarande hur den begynnande bilkrisen ska lösas, sedan ska det äskas pengar från politiker.
Där lär ytterligare år gå innan vi ser en lösning. Från fönstret i Nyan-huset kan vi på redaktionen just nu, på tisdagseftermiddagen se kön in mot Rökerirondellen byggas på, tidvis sträcker den sig till nästa rondell, norrut på Nya Godbyvägen. För dagens biltrafik är gårdagens lösningar helt enkelt inte tillräckliga.
Men det är inte bara huvudlederna runt stan som mår dåligt. Redan i våras slog Stig Jansson larm om den allmänna konditionen på Ålands landskapsvägar. Och vi som varje dag brukar dem kan bara nicka instämmande. Potthål, sprickor och lappningar som sedan länge skulle behöva ny tillsyn finns lite var stans. Säkerhetsavstånd till träd och klipphällar behöver vi inte ens ta upp.
Och i stan har polismästare Teijo Ristola protesterat mot den mångfald av trafikmärken och därtill hörande regler som får vilken ordningsam bilist som helst att uppgivet klia sig i huvudet. Ålandsvägen må vara tillfälligt uppiffad med en serie lappningar, men trafikplaneringen är undermålig. Och Stora gatan har fortfarande stora problem.
Dessvärre är det så med vägar att ju längre man väntar med att underhålla dem, desto dyrare blir det. Och i tider när landskapets medel krymper lär vi få vänta ytterligare innan vägarna håller godkänd kvalitet.
Men, säger miljövännen, det är väl bra att vägarna är dåliga så att bilarna ställs? Förvisso finns en korrelation mellan hur mycket väg som finns, kvalitet på dem samt ökande bilism. Men Åland är också utspritt och kollektivtrafiken dåligt utbyggd. För väldigt många ålänningar finns inget alternativ till att ta bilen till dagis, till jobbet och till affären.
Då måste vi göra det bästa av situationen. Rullande bilar är bättre än bilar som står stilla på tomgång.
Säkerheten är också viktig att se över. Tidigare nämndes avåkningszonerna. Närmare stan handlar det mer om att bilister, cyklister och fotgängare ska kunna samsas. Roger Jansson, ordförande i infrastrukturnämnden i Mariehamn, är med rätta stolt över att gång- och cykelbanan mellan Sjökvarteret och MAriebad blev verklighet nu till sommaren. Det ger Mariehamns mest trafikerade väg betydligt säkrare.
Värre är det runt Ålandsvägen. Sikten från sidogatorna är ofta alldeles för usel. Ristolas anmärkningar på trafikskyltsbonanzan har ännu så länge ingen politiker tagit i, men han har helt rätt. I Sverige införde Trafikverket för några år sedan nya hastighetsgränser. I stället för hopp om 20 km/tim mellan gränserna kunde man sätta gränser var tionde km/tim. Det blev inte bra, och nu kommer man successivt att återgå till de gamla reglerna. Trafikskyltning ska vara tydlig och lättförståelig, annars motverkar de sitt syfte.
Vi får hoppas att herrar Ekblom, Jansson och Ristola lyckas i sitt lobbande för mer pengar och bättre regelverk kring trafiken på Åland. Det behövs för både vardagslivet och turismen.
