DELA
© Nya Åland

Åland är hopplöst förlorat!

Den här veckan har Nya Åland bjudit in gästskribenter på ledarsidan. Skribenterna berör på olika sätt främlingsfientlighet. I dag skriver Erik Schütten:

 

Jo, du läste rätt, Åland är verkligen förlorat. I varje fall för de som vill ha en vit kristen monokultur på Åland.

Åland ”förlorades” redan på 1800-talet då människor från Tsarrysslands alla hörn strömmade till och stannade i decennier för att bygga Bomarsund. Under 1800-talet grundades också Mariehamn och den internationella sjöfarten tog fart. En på alla sätt multikulturell epok.

Grunden till det moderna åländska mångkulturella samhället lades alltså tidigt och utgör själva fundamentet till det välmående trygga välfärdssamhälle vi har idag.

Med inflyttningen har en mängd andra språk, kulturer och religioner funnit vägen till det åländska samhället. Trots detta är svenska fortfarande det absolut dominerande språket. Kulturerna har på ett självklart sätt integrerats i det åländska. Religionerna utövas utan övertoner.

Den här mycket framgångsrika integrationen är sannolikt det som fått delar av omvärlden att misstolka Åland som ett ”vitt kristet monokulturellt” samhälle.

Inför höstens lagtings- och kommunalval har vi ålänningar för första gången ”berikats” med några främlingsfientliga ”alternativ” som försöker övertyga en alltmer irriterad omgivning om att inflyttare plötsligt utgör ett hot.

Debatten påstås enbart handla om att begränsa flyktingmottagningen där många känner otrygghet på grund av de svenska problemen och den tilltagande islamiseringen runtom Europa.

Det bakomliggande motivet är betydligt mer djupgående än så. I själva verket handlar det om att begränsa inflyttningen av icke nordbor; är du inte vitskinnad kristen nordbo ska du inte ha på Åland att göra. EU-fientligheten och misstron mot den fria rörligheten hos xenofoberna har sina förklaringar.

Men utan internationaliseringen och det multikulturella riskerar det åländska samhället att tappa en mycket stor del av det som skapar välfärd och nödvändig utveckling här på Åland. Det åländska samhället har helt enkelt inte råd med främlingsfientlighet.

Vi ska absolut ta flyktingproblemen och islamiseringen på allvar. Åland berörs av utvecklingen i världen som alla andra. Men lösningen är inte att välja bort självklar medmänsklighet och att förskrämt huka sig bakom stängda gränser.

Det som fungerat och finslipats på Åland i drygt 150 år kommer att fortsätta att fungera. Vi ska fortsätta att kalla våra invandrare för inflyttare och integrera dem i det åländska samhället. Utan främlingsfientlighet och onödiga övertoner.

Ingen makthavare på Åland är så verklighetsfrånvänd att man skulle låta det åländska samhället översvämmas av flyktingar. Alla är överens om att det är resurserna som bestämmer och att Åland är ett litet samhälle.

Alla påståenden om motsatsen är skrämselpropaganda från fullblodsegoister som inte skulle lyfta ens lillfingret för att hjälpa någon annan än sig själva och som absolut inte vill ha konkurrens om tillgångarna.

Våra makthavare har däremot inte skött sitt jobb som de borde. Flykting- och integrationspolitiken måste finnas på agendan som en naturlig del av den politiska vardagen. De främlingsfientliga grupperingarna har i praktiken fått fria händer att sprida sin dynga.

Frånvaro av flykting- och integrationspolitik under ordnade förhållanden får allvarliga konsekvenser. Initiativet förloras till grupperingar som snabbt hamnar i ett polariserat ställningskrig där känslorna får styra i stället för förnuftet.

De som känner sig osäkra får inga trovärdiga svar på sina frågor och riskerar att bli offer för propagandan om att samhället svikit en av sina viktigaste plikter, att säkra invånarnas trygghet. Trots att alla fakta klart och tydligt visar på motsatsen.

Åland är inte Sverige eller Finland. Här kan alla fortfarande känna sig helt trygga så länge främlingsfientligheten inte tillåts ta över och skapa rädsla och konflikter.

Det finns andra alternativ till de etablerade partierna än Sverigedemokrater, Sannfinländare och hemsnickrade motsvarigheter för den som vill ha förändring utan att tvingas ta främlingsfientligheten på köpet.

Erik Schütten