Åland är bara en blindtarm på världens kropp
Som ledarskribent finns det vissa frågor man återkommer till, gång på gång. Det är de stora frågorna; språk och identitet, jämställdhet, rättvisa, säkerhet och demokrati.
Ibland kan man tycka att allt egentligen är samma sak; Hur ska ett samhälle se ut och fungera som håller medborgarna hyfsat trygga och säkra, med tillräcklig tilltro till framtiden och lagom skepsis mot extremism och polarisering.
I världen i dag finns många exempel på när extremisterna vinner, och orsaken är aldrig den som förespeglas – religion eller ideologi eller etnicitet. Oftast handlar det om makt, kontroll och pengar, och om syndabockar.
Forskaren Marco Lagi och hans team vid New England Complex Systems Institute i Cambridge hävdar att de funnit beviset för en gammal sanning, att varje civilisation bara är några missade måltider från total anarki.
Tre stycken, är deras svar. Lagi hävdar att man statistiskt kan se sambandet mellan samhällelig oro och omstörtning och antalet måltider efter att matpriserna i förhållande till inkomsten blivit för stora.
Efter det blir människor helt enkelt för desperata, och systemen krackelerar, hur starka eller hur förtryckande de än är.
Vill man lära av historien kan man till exempel läsa på om det Tredje rikets framväxt, om hur stark korrelationen mellan arbetslöshet och tillhörande fattigdom och framgången både för nazistiska och kommuniska partier var. Eller hur den dyra maten tvingade fram den arabiska våren. Eller hur den extrema fattigdom som den europeiska åtstramningspolitiken tvingat fram i Grekland nu lett till valseger för ett parti från extremvänstern.
Man kan ha sina sympatier till höger eller till vänster, men de flesta av oss vill ändå gärna ha ett samhälle i balans och ett samarbete över blockgränser. Det får vi inte när extremisterna vinner, och extremisterna vinner om man driver en politik som ligger för långt ut på någondera kanten.
Vad har detta med Åland att göra, kanske ni undrar? Vi har det så bra, och vår demokrati är så stabil och våra system så starka.
Inom den Europeiska unionen, inom vår sfär av påverkan, finns det människor som svälter, och människor som lider nöd. Vi har människor som tappat tron på framtiden, i Grekland, i Spanien, i Rumänien. Precis bortom Europas gränser, i norra Afrika, finns en hel kontinent med miljontals människor som saknar framtid och för vilka tre missade måltider bara är vardag.
Hur ska vi vara trygga om vi inte gör något åt det?
Under året 2015 kommer det rika och välmående Åland att ta emot, i bästa fall, ett trettiotal flyktingar av världens många miljoner. Det är ynkligt, och det kommer inte att kosta oss någonting. Bokstavligen, eftersom varje kommun som tar emot en person från ett flyktingläger får alla kostnader ersatta.
Vart vill man komma med detta resonemang? Till att alla ålänningar ska känna sig dåliga eftersom vi inte gör mer? Till att det är farliga tider? Allmänt flum?
Egentligen bara en sak. Det vore smartare att tänka på helheter och att läsa sin historia om man vill bygga ett hållbart samhälle. Samhällen har gått på tok på samma sätt så många gånger förut, och Åland är ingen ö, inte i världen.
