ÅHS vill tala vårdgränser – vågar politikerna ta besluten?
ÅHS skall spara in 3 miljoner nästa år, 4 procent av budgeten.
Det blir ingen enkel uppgift. Vad man än försöker ta bort så kommer någon att anse att just den biten är väldigt viktig. Det finns ingen vård, som inte har patienter.
Osthyveln förslår inte längre, nu är det kniven som gäller, sade ÅHSs styrelseordförande Torbjörn Björkman i fredagens Nya Åland.
Vad han säger är att någon del av verksamheten måste bort för att sparkravet skall kunna uppfyllas. Frågan är vilken del. Eller vilka. Han säger också att avgifterna kanske måste höjas. När den offentliga vården på Åland, som borde vara gratis för patienterna, redan har de kanske högsta avgifterna i Europa?
Så vilken del av den vård som ges i dag är så marginell att den kan tas bort? Eller snarare, vilken del av vården kan tas över av privata aktörer och ges mot betalning till dem som har råd? För knappast finns det inom den offentliga vården i dag områden, som saknar patienter och som skulle kunna tas bort helt och hållet. I så fall skulle de inte finnas heller i dag.
Björkman efterlyser debatt. Det är en svår debatt. Han pekar bland annat på att det tidigare fanns en åldersgräns. Man gjorde inte dyra och svåra ingrepp på människor som var väldigt gamla. Vem vill i dag ge sig in på den diskussionen?
Vem vill ta beslut om att någon är för gammal för att vara värd en ny höftled? Eller en starroperation? Ingrepp, som helt klart ger ökad livskvalitet om de lyckas. Eller någon kanske anses för dement för att ha nytta av en ny hörapparat. Kan man vara säker på det?
Det är oerhört känsliga frågor.
Någon kanske tycker att samhället inte skall kosta på dyr fertilitetsvård till barnlösa. Barn är ingen mänsklig rättighet, men livskvalitet handlar det om i högsta grad.
Vården utanför Åland får i årets budget 7,5 miljoner euro. 1995 var summan under 3 miljoner, omräknat i euro.
Den totala budgeten för ÅHS var 1995 34 miljoner euro. Av summan var knappt en miljon investeringar. I år är summan 81 miljoner, av vilka 5 miljoner är för investeringar.
Vad får vi för pengarna i dag som vi inte fick 1995? Vilken medicinering, vilka ingrepp, vilka andra former av vård har kommit till? Eller har vi samma vård som då, bara så mycket dyrare?
Det skulle vara intressant att se en jämförelse mellan nu och då. Det skulle samtidigt kunna ge en vink om vad vi möjligen klarar oss utan när krisen slår till.
Björkman låter förstå att icke-akuta operationer kan få vänta när det skall sparas. Till en viss grad, kanske. Men hur ser man på frågan om en höft, ett knä eller dylikt står på kö och patienten under tiden måste sjukskrivas? Är det en inbesparing för att sjukdagpenningen kommer från annat håll än pengarna till operationen?
Det har sagts förut och gäller i högre grad nu än förr: Samhället har inga möjligheter att ställa upp med all den vård som rent medicinskt är möjlig att få. De pengarna finns inte och kommer inte heller att finnas inom överskådlig tid.
Samhället erbjuder en sjukvård, som till lägsta möjliga kostnad skall göra största möjliga nytta för så många som möjligt.
Var taket för kostnaderna placeras, vem som bedömer nyttan och vad som är tillräckligt många, det är frågor som politikerna måste fatta beslut om. Läkarna sitter inne med kunskaper om vad som kan botas och hur. Men de skall inte behöva bedöma ”lönsamheten”.
Debatten kan föras på olika sätt. Man kan lista det som är absolut nödvändig vård, som att lappa ihop brutna ben. Eller lista det som är lyx. Till exempel att man går till läkare för att få intyg på att man är förkyld.
Men börja gärna med en jämförelse av förr och nu för att få en saklig bas för debatten. Den kommer att spåra ur i alla fall i något skede för så vitt någon överhuvudtaget vågar nappa på Björkmans invit.
