Stadens första decennier kom att domineras av inflyttade finländare och dessa ges den ära de är värda av stadens första krönikör Walter Sjöblom, själv för övrigt inflyttad. Men för oss är det naturligt att också söka framgångsrika ålänningar bland de första stadsborna, i synnerhet sådana som Sjöblom förbigår.
Här har vi valt två sundkarlar, Johan Edvard Sundström och Johannes Sundström, bägge framgångsrika utöver det vanliga. Den förre tar sig ända till toppen i den lilla staden, han blir välbärgad och får stort inflytande, men faller djupt och får ett tragiskt slut – kanske det är av barmhärtighet som Sjöblom tiger om honom.
Den senare är en mångsysslare och entreprenör av rang med många efterföljare i Mariehamn, men glömd av Sjöblom och av eftervärlden.


Seglade fregatt
Johan Edvard var född 1843 och Johannes 1858. Namnet och hemorten till trots var de två inte släkt. Sundström var ett taget namn i de två släkterna. Både Johan Edvard och Johannes hade förfäder som varit brofogdar i Finby och då tagit namnet Sundström.
Släkt med släkten var de i alla fall, Johan Edvards syster var gift med Johannes kusin. Om inte förr så träffades Johan Edvard och Johannes i april 1876 på fregatten Alexander där den förre förde befäl och den senare var jungman. Ett kvart sekel senare skulle de träffas som jämbördiga i Mariehamn, som handelsmän i samma bransch. Vi återkommer senare med en artikel om Johannes Sundström.


Skarpans skola
Johan Edvard Sundströms bakgrund var enkel. Det har spekulerats om hans börd, men prästbetyget ger klart besked: Hans far var Johan Ulrik Sundström, först sockenskomakare i Sund, sedan soldat vid Finska gardet i Bomarsund och slutligen brofogde i Finby med ansvar över broar och vägar. Hans mor hette Eva Maria Eriksdotter, ett sundkarlskvinnfolk av enkelt ursprung.
Men nog finns det sådant i den unge Johan Edvards liv som kan ge upphov till spekulationer. När han blir föräldralös i unga år tas han och systern omhand av en inflyttad ensamstående mor. 1842 hittar vi honom trots allt i elementarskolan i Skarpans tillsammans med militärers, högre tjänstemäns och affärsidkares avkomma och en och annan bondson.
Här var Johan Edvard katten bland hermelinerna. Det sägs att han hade en rysk mecenat, sådant sätter fantasin i rörelse. Och vad kan inte detta sällskap ha betytt för den unge gossen! Här träffade han sin blivande svåger och affärskompanjon Pehr August Svibergsson från Träsk gård och här fanns den jämngamla Nikolaj Sittkoff, sundkarl även han och så småningom den ledande borgaren i Mariehamn.

Kofferdiskeppare
Johan Edvard blev sjöman. Han börjar redan som 14-åring. Han blir styrman i Mariehamn och kofferdiskeppare i Helsingfors och tituleras kapten.
År 1872, som 29-åring, för han Sundsfregatten Harmoni över Atlanten. Året efter gifter han sig med Erika Charlotta Svibergsson från Träsk och köper hennes syskons andelar i gården. Livet utvecklar sig magnifikt.
Johan Edvard är nu ägare till ett anrikt frälsehemman i Sund, han är med och utvecklar mejerirörelsen och när han seglar, för han fortsätter till sjöss, är hustrun Charlotta just den kraftfulla hand som behövs vid rodret på gården. Vi vet att hon, bonddottern, var jordbruksintresserad och långt senare stod för goda råd på gården. Men Johan Edvard är inte nöjd, han vill vidare.
År 1892 går han iland. Som många andra sjökaptener vid den här tiden flyttar han till Mariehamn men han fortsätter att driva sitt jordbruk i Sund. Följande år köper han den sittkoffska rörelsen och gård och blir i ett slag den ledande handelsmannen i staden.
Familjen bosätter sig i den stora stadsgården på Strandgatan mellan Ekonomiegatan och Nygatan. (Den var lägre då än i dag, men lika lång.) Han har redan sex barn. Dottern Fanny Sundström, som skall bli en av de allra viktigaste kulturpersonligheterna på Åland, är nio år gammal.


Smörexport och handel
Nu följer några år av intensiv aktivitet. Johan Edvard får förtroende och politiska uppdrag i fullmäktige och fattigvård, han sitter i bank- och tidningsstyrelser, han engagerar sig kulturellt och deltar, som det verkar med liv och lust, i för staden viktiga företag.
Han sitter i Badhusets styrelse och är verkställande direktör i det företag, Ålands Kommunikations Aktiebolag, som skall bryta Ålands vintertida isolering med en ångare i trafik på linjen Åbo-Mariehamn-Stockholm. Han är också aktivt med och utvecklar skärgårdstrafiken i Ålands Skärgårdstrafik Ab och har intressen i ren fraktfart. Dessutom hinner han starta ett mejeri i Sund.
Johan Edvard samarbetar med sin svåger Pehr August Svibergsson i Åbo. Tillsammans driver de affären i Mariehamn och öppnar 1899 filialer i Hammarland och Eckerö. Genom sina goda kontakter till jordbrukarkretsar kan Johan Edvard etablera sig som smörexportör. Under flere år taxeras han för inkomster som endast överflyglas av Robert Mattssons.
När det nya seklet randas står Johan Edvards stjärna i zenit, skriver Bertil Lindqvist i en förtjänstfull artikel om J.E. Sundström.


I konkurs
Den som söker moln på himlen hittar det första i försäljningen av Träsk hemman till sonen August. 1901 tar sonen över gården med inteckningar och förbinder sig i ett så kallat sytningsavtal att logera och föda sin mor Charlotta under hennes livstid. Och detta blev inte en död bokstav skulle det visa sig.
1903 går Johan Edvard i konkurs. Knappt att spillrorna blir kvar. I rätten ber hustrun Charlotta att för egen del att få behålla två sängar, gång- och sängkläder och vigselringar.
Man har velat se konkursen i Mariehamn som en följd av kompanjonen och svågern Pehr August Svibergssons konkurs i Åbo. Något ligger säkert i det, handlingarna visar nämligen att Johan Edvard under en längre tid köpt varor på kredit av Svibergsson och de ackumulerade skulderna söktes ut av Svibergssons kreditorer.
Men handlingarna visar också att Johan Edvard som funktionär i Badhusbolaget hade iklätt sig solidariskt borgensansvar för lån i hudratusenmarksklassen och, vilket är mera förvånande för en betrodd person, systematiskt lämnat stora och små egna fakturor obetalda under många år. Till detta kom andra borgensförbindelser och Ålands Kommunikationsaktiebolags konkurs.
Kombinationen exceptionellt kalla vintrar, ett otursförföljt fartyg, s/s Sofia, och kapitalbrist fällde ett projekt som många mariehamnare satt sitt hopp till. Att konceptet var riktigt råder det inget tvivel om, det visades snart av andra rederiers satsningar. Också Ålands Skärgårdstrafik gick i konkurs och så småningom Badhusbolaget. Mycket återstod inte av Johan Edvards livsverk.


Omkom till sjöss
Och som detta inte skulle ha varit nog. Johan Edvard, som nu fyllt sextio, tvingades återvända till sjölivet. I Georgia i Förenta Staterna låg den åländska barken Thomas Perry i kvarstad. Kapten Sundström fick uppdraget att resa till Savannah för att försöka få kvarstaden hävd.
Det lyckas efter att man installerat extra pumpar, men fartyget var i dåligt skick och gick under i Atlanten. En del av besättningen räddades under dramatiska omständigheter men fem man omkom, en av dem befälhavaren, Johan Edvard Sundström. Det var den 14 november 1905.
Många år senare, 31 juli 1936, avtäcktes i Mariehamns Västra hamn Emil Cedercreutz Mannen vid ratten, monumentet över på havet omkomna sjömän. På Allhelgonadagen har det blivit sed att uppvakta vid Mannen vid ratten.
Förgäves söker man J.E. Sundström bland de omkomna sjömän som fått sitt namn inristat vid monumentet. Han var dock en av dem som blev kvar i havet och donationen som möjliggjorde resandet av monumentet gjordes av sonen Eliel Sundström för att hedra hans minne.

Fler artiklar hittar du på Mariehamns stads hemsida

Källor: Berglund, Ingmar; Johansson, Christian; Sundman, Sten; Lindqvist, Bertil: J.E. Sundström dräng, skeppare, handelsman och redare, Sjöhistorisk årsskrift för Åland Nr 4; Sundberg, Göte: Från den vida oceanen, Skeppsredare Erik Nylund, Mariehamn 2002; Ålands Skeppsbefälhavareförening: Åländska sjökaptener genom tiderna, Mariehamn 2001; Ålands landskapsarkiv; kommunionböcker.

FOLKE WICKSTRÖM

folke.wickstrom@aland.net

JERKER ÖRJANS

j.r.orjans@aland.net