Vi har alla sett huset. Men dess äldsta historia har hittills varit okänd. En liten anteckning på en lantmäterikarta från 1859 avslöjar att huset kan vara mycket äldre än vad man tidigare trott. Under senare delen av 1700-talet bodde flera familjer Een här. Men också fattiglappar med adligt ursprung har hittat hit.

När staden grundades 1861 var byn Övernäs med sina fyra bondgårdar uppköpt av staten. Marken överlämnades till den nya stadens disposition. Undan för undan revs de gamla bondgårdarna, den sista försvann 1928.
På byns mark fanns också tre torp som vi kallar: Österlunds, Rossens och Mattssons. Det första revs på 1860-talet för att ge plats för Societetshuset. Erik Österlund som hade växt upp i torpet byggde hus vid Torggatan, det som senare skulle kallas Simonska gården.
Den revs under uppseendeväckande former 1985 för Sittkoffs galleria. Rossens torp gjordes obeboeligt 1886 på order av fogden i staden efter en långvarig process. Mattssons torp står mirakulöst nog fortfarande kvar.

När vi lusläste lantmäterikartan över Övernäs by – uppgjord 1859 som underlag för arkitekt Chiewitz arbete med Mariehamns första stadsplan – gjorde vi en överraskande upptäckt i förteckningen över ägornas namn. Där kunde vi under punkt 8 läsa ”Båtsmanstomten” och under 9 ”Linda omkring dito”. På kartan finns dessa ägor ungefär där Mattssons torp ligger eller Övernässtugan som den heter i dag.
Vid stadsarkitektkontorets inventering av Övernässtugan 1995-1999 upptäcktes att den var om- och tillbyggd i olika etapper. Den äldsta delen är den västra kvadratiska timran, ett återanvänt båtsmanstorp?

I kyrkböckerna kan vi följa en rad båtsmän Een i Övernäs. Trots gemensamt efternamnet behöver de inte vara släkt. Båtsmännen fick ofta namn efter bostället. När Åland blev ryskt 1809 upphörde båtsmanshållet.
Systemet med båtsmän härstammar från svenska stormaktstiden. Enligt en förordning från 1690 om underhåll av kronans båtsmän skulle fyra gårdar bilda en rote. Rotebönderna var skyldiga att tillhandahålla ett torp för båtsmannen som också skulle ha tillgång till bete för några kor och får. Underhållet av torpet låg på båtsmannen. Kronan slapp härigenom alla utgifter för systemet samtidigt som båtsmannen var stationär och tillgänglig vid krig och oroligheter.
Under stora ofreden (1714-21) nedbrändes nästan all bebyggelse på Åland av ryssen. 1729 beslöts att Ålands båtsmanskompani skulle omorganiseras. Nya båtsmän skrevs in och båtsmanstorp byggdes. Övernäs båtsmanstorp kan därför härstamma från 1730-talet.

Mellangårds (Övernäs 1) hade sedan början av 1700-talet innehafts av en rad Mats Mattssöner. En av dem var riksdagsman 1760-62. Möjligen av ekonomiska orsaker flyttade den sista bonden Mats Mattsson (1790-1863) med hustru till ”Övernässtugan” 1838. Av deras nio barn var fyra då minderåriga. Även en änka med barn bodde här. Stugan måste då ha varit fullt utbyggd.
Yngste sonen Carl Mattsson (1834-1906) övertog stugan efter faderns död 1863.
Carl försörjde sig som sockenskräddare och senare som tullvaktmästare i Mariehamn. Han var gift med Anna Lotta Eriksdotter från Önningeby. Hennes tolv år yngre bror Otto Wilhelm Eriksson är bekant från Sten-Erik Abrahamssons Mariehamnstrilogi.
Under Mariehamns första år 1861 hade staden 35 invånare. Sist på listan över mantalsskrivna nämns Erik Karlsson med hustru Stina och minderårigt barn. Han var son till Carl Ross och Brita Hoving. När Carl dör 1831 är de fyra barnen minderåriga. Änkan flyttade småningom från Rossens torp vid Svibyviken norr om Badhusberget till Övernässtugan. Där bodde hon hos Mattssons på hyra åtminstone från år 1840 till sin död 1857.
Sonen Erik gifte sig strax efter moderns död och dottern Edla Sofia föddes 1858 i Övernässtugan. Hennes och Rossarnas märkliga liv kan vi följa i en tidigare artikel på stadens hemsida. Erik är inhysing, hyresgäst, hos Carl Mattsson till 1860. Följande år har han flyttat bort och är torpare på Rossens torp där han föddes 1824.

 

Mattssons. Porträttfotografier av Carl Mattsson och hans hustru Anna Lotta Eriksdotter. Bilden tillhör Runa Karlsson.

Carl Mattsson köpte 1871 den sista och sydligaste tomten på Parkgatan mittemot Övernässtugan och uppförde det hörnhus som fortfarande finns kvar. Detta bostadshus är det äldsta inom den gamla staden som bevarats i nästan oförändrat utseende, ett värdigt sällskap till Övernässtugan med andra ord.
Hörnhuset sålde Carl 1877. Han sålde också Övernässtugan, men vilket år är tillsvidare oklart. Brita Katarina Eriksdotter från Vesterkalmare, som åtminstone sedan 1881 bott i Övernässtugan är i en försäkringshandling från 1897 antecknad som ägare till stugan.
Hon började sin karriär i staden 1872 som piga åt fröken Emmy Chydenius i det som senare kom att kallas Nylundska gården, i dag bland annat Dinos restaurang. Katarina var kanske den första som stod vid ugnen i ”Bagarstugan” på Ekonomiegatan.
Hon drev också badstuga en bit söderom Övernässtugan på andra sidan Ytternäsvägen, senare Krokviksbastun. Katarina var flitig och företagsam. Ofta figurerar hon i stadens protokoll när hon köper hö, ved och kvistar av staden.
I Övernässtugan hyrde hon ut rum åt änkor och arbetare. Brodern Johan Eriksson bodde hos henne i fem år runt sekelskiftet. När hon dör i Övernässtugan 1921 tituleras f.d. pigan och baderskan gårdsägare, vilket var en rejäl klassresa för en ensamstående kvinna.
Systern Maria Mathilda som sedan 1883 också bott i stugan dör 1927. Staden hade beviljat dem arrende på marken så länge de levde. Båda blev runt 90 år. Övernässtugan såldes därefter på auktion till styrman Gunnar Henling. Avsikten var att riva huset för bortflyttning. Men till all lycka gick det inte så.

I nationalromantikens efterdyningar började man på 1920-talet planera ett friluftsmuseum också på Åland. Arkitekt Einar Rudskog från Sverige var här som sakkunnig. Ett av tre alternativ för en placering av museet var Tullarns äng i Mariehamn.
Redan 1914 hade karaktärshuset på Jomala gård flyttats till en plats i parken sydost om Övernässtugan och inretts till utrymme för Ålands kulturhistoriska museum. Tiderna var oroliga, ryska armén i upplösning. Huset hemsöktes två gånger av tjuvar och 1918 totalförstördes museet av en anlagd brand.
En del av den värdefulla samlingen förvarades lyckligtvis på annan plats men många oersättliga föremål gick förlorade. Branden i septemberskymningen måste ha varit en förskräcklig syn för de gamla damerna i Övernässtugan invid.
När Övernässtugan nu var rivningshotad började stadens fullmäktige förespråka ett bevarande av torpet för eftervärlden, kanske som en del av ett friluftsmuseum. Henling erbjöds stadens fattigstuga, f.d. bostadshuset på Mansas, i utbyte mot Övernässtugan. Det stod mitt på Torggatan söder om korsningen med Mariegatan och skulle därför rivas.
1928 övergick så Övernässtugan i stadens ägo och räddades från rivning samtidigt som den sista bondgården i själva Övernäs by revs. Fönster och innerdörrar i Henlings stuga på Klinten har 1700-tals karaktär och torde härstamma från Mansas.
Något friluftsmuseum blev det inte i Tullarns äng, det började i stället anläggas vid Kastelholms slott från och med 1931. Tankarna på en ”gammelstad” runt Övernässtugan levde dock vidare och 1970 invigdes ett köpmannamuseum strax invid. Huset var flyttat från Norragatan 7 där det hade uppförts 1885.
I slutet av 1990-talet donerades två mindre 1700-talsbodar till staden och placerades så att de utgör en del av gårdsinhägnaden mot parken. Grunden till gårdens rivna fähus finns kvar i tomtens nordöstra hörn och väntar på en ersättande byggnad.

Övernässtugan var länge något av en privat social institution. Där fick många av samhällets olycksbarn tak över huvudet. I stadens ägo fick scouterna klubblokal i stugan till 1938 då marthorna tog över. För att ordna en samlingssal åt dem revs en bärande mellanvägg i husets östra del varvid byggnadsstommens stabilitet undergrävdes.
Genom en genomgripande restaurering på 1990-talet återställdes den gamla rumsindelningen med två bostäder och två ytterdörrar. Huset är alltså inte en parstuga utan påminner mer om ett radhus, stadens första och äldsta.
Efter det har beslutsprocessen avstannat. Huset väntar fortfarande på en värdig användning. En permanent utställning över Övernäs by och husets långa och spännande historia har vi efterlyst länge. Gårdsmiljön bör göras komplett genom att det rivna fähuset återuppbyggs men nu som kök, WC och serveringsrum. (Ritningar finns.) Sedan kanske marthorna åter kunde lockas till huset för att ge det liv och vård.

Övernässtugan är värd en ny chans.

FOLKE WICKSTRÖM

JERKER ÖRJANS

Källor: Stig Dreijer; Det åländska folkets historia III, C. J. Edlund, Cecilia Gustafson, Gerald Henling, Anna Hjerling, Runa Karlsson, Mariehamns församling, Mariehamns stadsarkiv, Ghita Nyström, Kurt Nyström, Valter Sjöblom; Mariehamns stads historia 1861-1911, Ålands landskapsarkiv.
På stadens hemsida publiceras en bild av Övernäs by inritad på dagens stadskarta.

http://www.mariehamn.ax/dinvarhistoria/Overnasstugan