Näst intill lysande metall
Publicerad: 29/06/2007 10:37
”Spastic Waveform” (demoskiva)
En bra produktion kan dock aldrig rädda ett risigt band, utan här finns en hög kvalitet rakt igenom. Bandet har lyckats skapa tung musik utan att glömma bort nyanserna. Biomech varierar sig skickligt, även om de fyra medlemmarna ibland är lite väl förälskade i sina riff.
Den längsta låten av de fem på skivan är 7 minuter och 41 sekunder lång och då blir det något tomgångsparti för mycket.
Lite finns kvar till den tyngd som man kan hitta hos Pantera, Soulfly eller Entombed. Jouya Shafiei är en säker sångare, men det är en liten bit kvar till den den riktigt urladdade ilskan som kan förmedlas av ett par stämband. Musiken som helhet har också en liten bit kvar till den där riktiga ”nu-brister-dammarna-känslan”.
En liten bit kvar alltså. Kommer det en skiva om ett år med aningen starkare låtar så borde inte kontraktet med ett större skivbolag vara längre bort än bakom knuten.
Över lag är jag imponerad och jag har svårt att tro att något bättre har spelats in på Åland i genren förut. Jag ser fram emot att få höra när Biomech går från mycket bra till lysande.
