Johan T Karlsson sitter hemma i lägenheten i Stockholm. När Nöje ringer upp honom på torsdagseftermiddagen är han på väg mot studion som ligger vid slakthuset i globenområdet.
Du har monterat bildelar på Volvo och nu kan ta ut rätt höga konsertgage. Vad hände?
– Jag vet inte, jag hittade väl rätt. Jag har alltid vetat att jag älskar musik. Det är min stora passion och jag har lyckats med det jag gör. Ibland har man varit tvungen att hanka sig fram på andra grejer, ta skitjobb för att försörja sig. Till slut var det min tur.
Vilken genre har du egentligen? Indiepop, electropop, hiphop ...
– Jag försöker göra musik och hålla mig ifrån allt vad genre heter. Jag gillar inte att att vara inmålad i ett hörn. Förut kallade jag det indietechno, men jag försöker hålla det flummigt.
Hur kom du in på det spåret?
– Antagligen för att jag är ensam, jag gör allt själv, skriver, producerar, spelar. Då blir det jävligt enkelt om man jobbar med maskiner.
Är det inte ensamt?
– Ibland. Ibland önskar man att man var fler i studion. Men det tar man igen när vi spelar live. Framöver är det en tjej som ska vara med också. Det växer sakteligen livekonceptet.
Vadå, är det så att ni faktiskt blir en stor familj till slut som I´m from Barcelona?
– Nej, nej, man måste ju tjäna något på det man gör också. Det bandet måste gå back så in i helvete.
Du heter ändå Familjen.
– Jag gillar storslagna grejer. Nä, men jag gillade namnet, det låter bra och ser snyggt ut när man skriver det. Jag lägger inte in så mycket mer i det.
På din hemsida står det att ”Om man heter Johan T Karlsson och släpper skivor under namnet Familjen, så köper man finare prylar, skaffar en studio och fortsätter ungefär som vanligt”. Vad då för prylar?
– Fina högtalare, bra mick och sånt. Ända sen man va liten har man drömt om och kollat in musikutrustning i musikaffärerna. Det är redskap till det man gör, det är klart man behöver finare grejer hela tiden.
Du har varit förband åt Kent och medverkat som gästartist på albumet Röd från 2009. Hur var det att spela med dem?
– Från början så var jag en av dem som inte gillade Kent, det blev kult över dem. Men de är Sveriges Coldplay som folk älskar att hata. Men jag insåg jävligt fort varför de är Sverige största band.
Varför då?
– De skriver helt enkelt Sveriges bästa låtar.
Men hur var det att spela med dem?
– Det var jävligt spännande. Vi gjorde 30 spelningar, men först när de ringde tackade jag nej på telefon. Jag hade lovat mig själv att gå på magkänsla. ”Det är kul att ni hör av er och frågar, men jag måste tacka nej.”
– Sen stod jag och lagade mat i syrrans lägenhet och ringde en bra vän jag känner från Hultsfred. Fan Janne, Kent ringde och jag tackade nej, va det dumt? frågade jag. Det var det dummaste du har gjort i hela ditt liv, svarade han. Så jag ringde upp och sa förlåt, jag fick hjärnsläpp.
Vilka låtar är du med i? Jag kollade ett forum på nätet där någon frågade samma sak och de som svarade räknade upp typ varenda spår på hela albumet.
– Ja, du. Alltså, jag vet inte nu. De släppte ju ett album till strax efter det. Jag brukar skämta och säga att de har snott mitt sound.
Jasså, stämmer det?
– Man inspireras av varann. De har inspirerats av mig och jag av dom. Men det är bara jävligt kul.
Kräver ni några riders när ni är här? Typ svarta sockar eller så (som Kent krävde inför en spelning på Oslo Live i Norge).
– Sockar är ganska vanligt. Man pallar inte tvätta. Det är bara omständigt att skicka nån på stan. Man har ju ridern, men den är inga konstigheter. Det brukar mer handla om vilken slags öl, vin och sprit man vill ha.
Jag har läst i en artikel att din publik under en konsert var redo för en natt av ohämmad hedonism. Stämmer det?
– Haha, det låter ju skitkul. Jag vill också va med. Det är klart. Hedonism, varför inte? Ohämmat, absolut.
Så vad har vi att se fram emot under morgondagens spelning på Bastun?
– Det i artikeln du läste innan. Det handlar om good vibes. Det brukar alltid va skitkul och det är första gången jag är på Åland vilket är jättekonstigt. Jag har lyckats slinka in det mesta i Sverige med omnejd, till och med Färöarna, men inte Åland. Det kommer bli skitkul. Jag lovar.

Cecilia Lindvall