-
(08.02) 15:00
När man skydar och skrinner -
(18.12) 19:00
Urväntad på tomten -
(04.12) 12:31
Gummisennor och sprakstickor -
(30.10) 09:44
När bobborna gör sig påminda -
(24.09) 09:45
Flunsig, med stegring och sjuk hals -
(21.08) 13:03
Skogsbässar och skogsflåtar -
(17.07) 16:50
Kavera -
(18.06) 20:16
Fastålänningar och skärgårdsbor -
(22.05) 12:11
Falla av skaft -
(13.03) 17:07
Spydiska kommentarer -
(23.02) 13:15
Kluma och noppra -
(19.01) 15:50
Hastiga tag och hiskelihastigt -
(27.12) 08:42
Krummor som blivit över -
(17.11) 10:34
Att vara på vridur -
(22.10) 14:43
Förtaga i våld -
(15.09) 07:51
Nya och gamla haddar -
(08.07) 08:00
Floddra, ploddra och snottra -
(27.06) 15:53
När man åker kunkepåsa -
(06.05) 15:43
Vallkörardag -
(05.04) 12:27
Marka ut och marka i -
(03.04) 13:05
Stadsfrasse -
(22.02) 11:09
Yttermed -
(07.01) 16:09
Fint bara värre -
(03.12) 10:43
När man får i nerverna -
(07.10) 10:40
Åländska sarajer -
(31.08) 10:07
Måka och måka i sig -
(17.08) 10:38
Några vanliga åländska ord -
(17.08) 10:28
Bollglass och hårknocka -
(07.06) 09:32
Att måda, florra och vrida i sig -
(29.04) 14:43
Dags att rydja -
(09.04) 12:42
Lalla ner sig -
(05.03) 12:47
Åländska arsel -
(16.02) 12:42
Spartalka -
(12.01) 12:42
Att få tag i sömnen -
(08.01) 12:42
På grej -
(21.10) 12:41
Plitt platt

När man skydar och skrinner
Publicerad: 08/02/2013 15:00
I Finlandssvensk ordbok uppges att man i Sverige i första hand talar om att åka skidor, och att skida är mer typiskt finlandssvenskt. Det är väl inte alldeles sant för många skidar nog också i Sverige. Däremot är skidning någonting som förekommer nästan bara i Finland inklusive Åland. Västeröver heter det skidåkning.
Skrinna
Annat är det med skrinnandet. Nästan alla i Sverige åker skridskor (när de väl lärt sig konsten), skrinner gör de inte. Men lite längre norröver i Sverige säger en del att de skrinnar, vilket ju också österbottningarna gör. Skrinnade och skrinnat är böjningsformer som hör hemma här.
På Åland skrinner man alltså, och böjer det inte som tvinna, utan som finna och hinna: skrann och skrunnit (och t:et i skrunnit uttalar man för övrigt inte, man säger förstås skrunni).
SAOL
När jag tittar i Svenska Akademiens ordlista, SAOL, 13 uppl. 2006, ser jag att verbet skrinna tas upp utan annan förklaring att det böjs på samma sätt som tvinna och att det betyder ”åka skridsko”. Man borde nog ha sagt att det är provinsiellt.
Åttonde upplagan av SAOL, från 1923, säger nästan detsamma som den trettonde, men här tillägger man att ordet även böjs ”skrann, skrunno, skrunnit”. Och går man tillbaka till tredje upplagan, från 1875, sägs det lustigt nog ingenting om att ordet betyder åka skridsko, däremot att det är föråldrat (!), att det – utan förbehåll – böjs ”skrinner, skrann, skrunno, skrunnit” samt att det betyder ”skrida, glida”.
Kana och glida
Att skrinna kan användas i betydelser som kana och glida är bekant också för en del nutida ålänningar. Och för Joel Pettersson var det ett naturligt ord när han omkring 1920 skrev följande (i ett outgivet manus ”Jag har undrat på ...”):
... gärdsgårdsgrinden vår, därhemma på gården min, den där lätta roliga grinden som hakan gick så lätt av och på, och som bara alldeles av sig självt åkte opp på vid gavel på gängorna sina utan att man behövde mycket bråka med den. Och när man fått gå genom grinden, gårdsgrinden, då föll den igen helt lätt och lustigt och hakan, den skrann i märlan sin av sig självt, ja nästan av sig självt.
Hakan som skrann i märlan ska alltså uttydas som ’haken som gled i märlan’.
Vanligt skrinnande
Att man faktiskt kan tala om att åka skridsko också på Åland visar Joel Pettersson då han berättar om folklivet nere vid Norrby brygga en vinterdag: Alla byssens pojkar är nere också. Och då skall det till först åkas skridsko ovanom båthusen.
Anni Blomqvist skriver om Janne, som skrinner ut i ett långt skär med pickan i handen – det är alltså en ispik han håller i; tidigare i samma text kallas den också för ispicka.
Och dagens ålänningar – liksom åbolänningar och nylänningar – de skrinner också. En flicka i Geta berättar i sin blogg att hon var ute på isen och skrann och en Mariehamnskvinna som fattat tycke för långfärder på skridskor säger i en tidningsintervju att hon har skrunnit i flera år.
Skrinnskor och skrillor
Anni Blomqvist kallar skridskorna för skrinnskor, och det är en vanlig finlandssvensk form av ordet som begagnas också av en del ålänningar.
I Stockholm har skridskorna till vardags kunnat heta grillor eller griller, på en del andra håll skrillor. Det senare ordet förekommer också på Åland.
En ung åländska återger ett avlyssnat samtal i sin blogg, som jag inte kan låta bli att citera:
Kollega 1 (svensk): Vad betyder skrinna?
Kollega 2 (ålänning): Va?
Kollega 1: Är skrinna det man gör när man rider?
Kollega 2: Alltså, skrinna! Skrinnskor som man sätter på fötterna du vet!
Kollega 1: Häst?
Kollega 2: Nejö, s-k-r-i-d-s-k-o, när man åker skrinnskor på isen.
Kollega 1: Jahaa, nämen dom heter ju grillor!
Kollega 2: Nejhörrdu, skrillor säger vi här. Grillor låter ju som nånting man har när man lagar mat [...]
Sammanfattningsvis kan man väl säga att om själva skridskoåkningen inte är så lätt att praktisera, så är det minsann inte så lätt att tala om den heller så att alla förstår vad man menar.
Ralf Svenblad
Anmärkning. De flesta ålänningar säger skrinner, skrann osv. Men det finns en del som använder den svaga böjning som moderna ordböcker förespråkar: skrinnar, skrinnade, kanske för att de lärt sig detta i skolan. /RS.
