Yngsta publiken blev teaterlejon
Det var första gången Arwid Berglund, åtta månader, såg teater då han i går var på Voff!
– Teater har ingen åldersgräns, säger Karin Larsson som står på scenen tillsammans med sin handdocka.
Karin Larsson har en handdocka föreställande en hund under hela föreställningen. I början av föreställningen hälsar hunden på alla barnen i publiken. Därefter upptäcker hunden att han är ensam, han har ingen mamma eller pappa med sig. Då blir han först ledsen och sedan arg. Han letar efter sin mamma och hittar henne också. Då blir han glad och teatern är slut.
Svårare än så behöver det inte vara då man spelar teater för barn upp till ett år.
– Starka, tydliga färger och känslor är viktiga då man spelar för så här små, säger Karin Larsson.
Stora ögon
Karin Larsson började spela Voff! i oktober 2006. Det är första gången hon spelar teater för den minsta målgruppen och gensvaret har varit stort. Publiken gör stora ögon och viftar ofta med händerna av iver.
– Publiken är aldrig likadan från gång till gång. Jag bjuder också in barnen att krypa på scenen och känna på rekvisitan.
Att spela teater för riktigt små barn har överlag inte gjorts länge i Sverige. Det var först får några år sedan man började.
– Varför skall man spela för barn? Ja, varför skall man spela för gamla? Varför skall man spela teater över huvud taget? Man upplever mycket fast man inte har ett språk.
Premiärpublik
Arwids mamma, Annika Berglund tror innan föreställningen börjar att Arwid reagerar på händelserna på scen.
– Han har börjat reagera mycket den senaste tiden och tycker om att följa med bilderna på tv: n.
Jesper Hämäläinen, 10 månader, brukar hänga med sina större bröder på olika evenemang men teater har han aldrig sett förut.
– Han kommer nog att stirra häpet, säger hans mamma Anne Hämäläinen.
