Varm längtan i brokig blandning
I söndags höll Vivakören sin vårkonsert på temat längtan i Alandicas musiksal, en konsert som efter succén, körföreställningen ”Tusen och en natt”, skruvade upp förväntningarna. Nyans recensent skriver att konserten formade sig till ”en fin liten sångstund” på temat längtan.
I programmet fanns en brokig blandning av ditt och datt, sånger som på ett eller annat sätt återspeglade begreppet längtan, nämligen alla möjliga evergreens och slagdängor. Och greppet var inte utan humor och ironi, det var lustfyllt och trivsamt från första tonen.
Och liksom i körföreställningen ”Tusen och en natt” satsade nu Vivakören på dräkter som anknöt till det framförda; de blåa strama utstyrslarna byttes rätt snart ut mot pråligare klänningar; ett grepp som gick hem hos publiken som jublade och applåderade.
Publiken drogs med
Det centrala i en sådan här konsert är kanske inte nödvändigtvis det professionella framförandet, utan snarare att ge glädjen och gemenskapen ett uttryck, något som Vivakören lyckades med, särskilt i de lite snabbare sångerna som drog med sig publiken.
Ja, försöket att ge kropp och ton åt vår längtan, artade sig småningom i en fin liten sångstund.
Även om den dramaturgiska tråden kanske inte var helt klar, blev det en trevlig och grann föreställning med förhållandevis bärande sång. Någon stämma svajar, men klangen vibrerar och lever. Det är inte storartat men ändå roligt.
Jag lyssnar till ”Rör vid min själ” och ”Kyss av eld” med samma entusiasm.
Man kan alltså säga att det inte rör sig om någon vanlig körkonsert; det är lika mycket ett spex som andas genuin och originell köranda.
En dos vitaminer
Om man var i behov av en dos vitaminer, som hade man fått för mycket av vardagens petitesser och småaktigheter, så var det en mycket lämplig konsert att besöka. Det varmt bultande hjärtat berör åtminstone mig, i synnerhet i mina favoriter i programmet som var ”För kärlekens skull” och ”Att angöra en brygga”.
Det är en iscensättning där dans till afrikanska rytmer och tonfall kommer lika väl till pass som vanlig skönsång.
