DELA
© Nya Åland

Vacker och ömsint minnesbok

Boken om Henrik Nylund ”eldsjäl i åländskt kulturkliv” kan räcka till många upplevelsefyllda lässtunder, särskilt nu i mörka vinterkvällar. En bok att ta fram och försjunka i om och om igen, skriver Nyans recensent. Bilden en detalj från bokens omslag.
Henrik Nylund från Föglö var en skicklig konstnär och en mångsidig kulturarbetare. Han hade också duktiga och mångkunniga vänner. Vänner som nu skrivit och utformat en vacker och ömsint minnesbok om honom.
Henrik Nylund levde mellan åren 1945 och 1982, och hann inte ens fylla 37. Tack vare minnesboken får vi alla flera pusselbitar till en mer helgjuten bild av Henrik, – vi som just och just hann träffa honom, som kanske minns honom lite grann på avstånd: Javisst, det var han som målade så fina tavlor, det var han som var inblandad i de där underbara revyerna som man hörde talas om i början av 80-talet och som en hel del fastålänningar faktiskt kom sig för att åka till Föglö och titta på. Han som satt i lagtinget ett tag och som med kraft engagerade sig för tryckfriheten när tidningen Åland sparkade sin chefredaktör den där måndagseftermiddagen i maj för länge sedan.


Skratta och gråta
När man läser syster Britas text om sin omtänksamma bror, eller Christer Erikssons dråpliga skildring av hur det gick till när Viking Sally fick sin Henrik Nylund-utsmyckning, eller när man läser Holger Sundbloms teaterminnen med Henrik i centrum vill man ömsom skratta och ömsom gråta.
Så roligt de hade tillsammans och så mycket kreativitet som flödade, så mycket Henrik betydde för så många!


Konsten i bilder
Eva Nyberg, som varit redaktör för boken skriver i förordet att avsikten från början var att presentera Henriks konstproduktion mer eller mindre komplett, men det visade sig vara en övermäktig uppgift. Så mycket hann han producera att det inte fanns en chans.
Men boken är rikt illustrerad med utmärkta bilder av Henriks konst: tuschteckningar, akvareller, oljemålningar. Flera av hans humoristiska pennteckningar för Nya Åland finns också med.
Eva Nyberg inleder boken med att skissera Henriks liv från barndomen i Björsboda till sjuksängen i Åbo. Hennes avsnitt är illustrerat med flera fotografier ur familjealbumet och en hel del bilder av Henriks konst. Hans konstnärliga verksamhet kommenteras i en bildspäckad artikel av Marika Hausen. Andra texter är av Valdemar Nyman som engagerade sig i Henriks konst, Lisbet Eriksson och Mirjam Öhberg som samarbetade med Henrik i politiken har bidragit med var sitt avsnitt, det gör också Benita Laanti-Helander som upplevde tidningskrisen inifrån och Kurt Simons som lärde känna Henrik i konstföreningen.


Lässtunder
Boken har en lättillgänglig utformning och kan räcka till många upplevelsefyllda lässtunder, särskilt nu i mörka vinterkvällar. En bok att ta fram och försjunka i om och om igen.

SIV EKSTRÖM