DELA

Utställning i Mariehamn om resandefolket

Latjo drom! God tur! Lycklig resa!
I går kväll öppnades en vandringsutställning om det norska resandefolket på Nordens institut i Mariehamn. Utställningen är ett led i arbetet på att ge denna norska minoritet upprättelse för den förföljelse den lidit under århundraden. (På bilden Mariann Grønnerud och Mari Møystad.)

Resandefolket, romanifolket, taterne. Beteckningarna på det folk av indoeuropeiskt ursprung som kom till Norge någon gång under 1500-talet är flera. I det egna språket finns en del likheter med de senare invandrade romernas språk men resandefolket räknas som en egen minoritet, länge förföljd av myndigheterna liksom andra liknande minoriteter i olika länder.
Mariann Grønnerud, som själv hör till resandefolket, var med och satte upp utställningen i Mariehamn i går och hon kan berätta både om den förföljelse som hennes folk länge utsattes för och om de försök till återupprättelse som skett under de senaste årtiondena.

Barn omhändertogs
Det är i dag svårt att exakt ange hur många i Norge som är resande. Troligen mellan 3.000 och 6.000 personer.
– Under lång tid, från omkring 1900 och ända till 1986, omhändertogs barn till resande av den norska staten och placerades på barnhem. Tas barnen till dessa också med så blir siffran mycket högre, konstaterar hon.
Enligt Mariann beräknas omkring en tredjedel av alla barn till resande ha omhändertagits under den aktuella perioden. Det handlar om minst 1.500 barn som på detta sätt skulle förnorskas.


Rädslan lever kvar
Den politiken ledde också till att många resande länge dolde sitt ursprung och fortfarande är det en del som inte vill skylta med att de tillhör resandefolket.
– Hos många finns en inbyggd rädsla kvar.
Utöver att barn omhändertogs och sattes på barnhem placerades resande också i särskilda läger och i en arbetskoloni. Också det har gett upphov till en misstro mot statliga myndigheter.


”Fick mycket stryk”
När jag frågar Mariann om hennes egna minne från barndomen kan hon berätta om den utsatthet som präglade mångas tillvaro.
– Min familj hade ett hus och jag gick i skola, men jag fick mycket stryk av de andra barnen. Det var de vuxnas fördomar som fick utlopp via barnen.


Lättare i dag
I dag är det mycket lättare att vara en av resandefolket. Myndigheterna har bett om ursäkt för hur man behandlade dessa människor och man har också vidtagit en rad åtgärder för att ge de resande återupprättelse.
Det har till exempel blivit lättare att få kompensation för myndigheternas övergrepp genom åren. Den dokumentation över de sökandes ursprung som krävs har blivit mindre omfattande.
Har den norska staten då bett er om ursäkt för vad man gjort?
– Det har man gjort men det har varit mycket mera av fina ord än av konkret handling. Mera kunde göras för att få till stånd en försoningsprocess av den typ som man sett i Sydafrika och på en del håll i Latinamerika, säger Mariann.


Historia och kultur
Ett viktigt steg i det arbete som gjorts är upprättandet av den permanenta nationella utställning om de resande som nu finns i Glomdalsmuseet i Elverum, en utställning som speglar folkets historia och kultur. Utställningen finns på nätet och den vandringsutställning som nu nått Mariehamn är en del av projektet. Man har också producerat en bok, berättar konservator Mari Møystad vid museet.
Museet har skapat utställningen i samarbete med Taternes landsforening och Landorganisasjonen for Romanifolket. Utöver historisk information innehåller den mycket om resandefolkets olika kulturyttringar, som hantverk och musik.
– Avsikten med utställningen är att råda bot på de fördomar som fortfarande finns, säger Mari.


Eget talspråk
Resandefolket har också ett eget språk, romani, som har en del gemensamt med romernas romanes och är av indoeuropaiskt ursprung.
– Det är i dag bara ett talat språk men jag har en längre tid samlat ord och uttryck för att det skall bli möjligt att också skapa ett skriftspråk och förhindra att det faller i glömska, berättar Mariann Grønnerud.


Resandet viktigt
Språket är en viktig traditionsbärare och ett sätt att hålla fast vid gamla traditioner är också själva resandet.
– Min man kommer inte från resandefolket men visst reser vi, hela familjen, fortfarande varje sommar. Det gör också min mor och min bror. Och vi reser aldrig ensamma utan har en stark sammanhållning familjerna emellan, berättar Mariann.
Det här gör också att det emellanåt är svårt att komma in på campingplatser.
– Det händer att man säger att det är fullt fast vi kan se att det finns gott om utrymme. Men det finns också platser där vi alltid är välkomna.


Jansson öppnade
Utställningen Latjo drom öppnades i går kväll av vice talman Gunnar Jansson (Lib), tidigare riksdagsman, med lång erfarenhet av arbetet med romska frågor och minoritetsfrågor överhuvudtaget på såväl nationell som på europeisk nivå.

Jan Kronholm

jan.kronholm@nyan.ax