Unika ångbåtsinteriörer till sjöfartsmuseet
Fantastiskt!
Hanna Hagmark-Cooper, chef för Ålands sjöfartsmuseum, är inte så lite upprymd över den donation som Agneta Lundqvist i Mariehamn nu ger museet: kaptenssalongen från ångfartyget Dagmar och pentryt från ångfartyget Thornbury. (På bilden donatorn och museichefen i Dagmars salong.)
Både salongen och pentryt kommer att byggas upp i det utbyggda sjöfartsmuseet som enligt planerna skall kunna öppnas för allmänheten till sommaren 2011.
Nya Åland bad att få ta sig en titt på salongen och pentryt som nu finns inbyggt i källaren till framlidne sjöfartsrådet Stig Lundqvists och hans maka Agneta Lundqvists hus vid Badhusgatan i Mariehamn. Agneta Lundqvist tar emot Nyan och lotsar oss tillsammans med Hanna Hagmark-Cooper nedför en trappa.
En annan värld
Vi stiger in i en annan värld. Via det lilla pentryt från Thornbury kommer vi in i Dagmars salong.
Det är teak och valnöt i väggpaneler och inredning. Det blänker av mässing och koppar i den kardanskt upphängda oljelampan över salongsbordet. Klocka, barometer och en hel del andra inredningsdetaljer finns kvar, liksom ventilerna med sina nätta sammetsgardiner.
På salongsbordet ligger Dagmars sista loggbok med påskriften 1958- . Dagmar och Thornbury skrotades 1959 och ungefär samtidigt började Stig Lundqvists planer på ett husbygge vid Badhusgatan ta form.
– Huset blev färdigt 1962, berättar Agneta Lundqvist.
Intressant epok
Sedan dess har salongen från Dagmar och pentryt från Thornbury fungerat som ett bastukabinett hos Lundqvists, men samtidigt också som ett litet privat museum som påmint om en intressant epok i den åländska sjöfartshistorien: den tid då maskindriften bröt in och öppnade möjligheter till en modern sjöfartsnäring.
Längs väggarna uppe under taket i salongen finns en lång rad fartygsbilder: ångfartyg, motorfartyg, tankfartyg från de lundqvistska rederierna.
Hur kommer det sig då att allt detta nu kommer sjöfartsmuseet till del?
– Det var så att vi fick ett tips om att kaptenssalongen och pentryt fanns här och jag frågade om vi fick komma och titta på dem. Anita Pensar och jag var här från museet och när vi kom tillbaka till museet kände vi att det vi sett var något helt fantastiskt.
Senare skrev Hanna Hagmark-Cooper till Agneta Lundqvist och frågade om hon kunde tänka sig att donera salongen och pentryt till museet och svaret blev positivt.
Både Agneta Lundqvist och hennes barn tyckte att det var ett bra förslag.
Glad att det bevaras
På frågan om det inte kan bli lite vemodigt att skiljas från utrymmena svarar Agneta Lundqvist:
– Nej, det är bra att det blir bevarat för eftervärlden och en tröst att veta att man kan gå till museet och titta, säger hon.
Varför är det då så viktigt att museet kan visa just det här?
– För museets del innebär det att vi kan bygga upp en utställning kring övergången till maskindriven sjöfart. Vi har ju också andra föremål, bland annat en stor ångmaskin, i våra lager. Men med salongen och pentryt kan vi bygga upp en autentisk miljö, något som inte alla museer kan, säger Hanna Hagmark-Cooper.
– Genom donationen får vi också en möjlighet att lyfta fram hur viktiga Lundqvistrederierna varit i utbyggnaden av den moderna åländska sjöfarten, tillägger hon.
Sen start på Åland
Åland gick sent in i epoken med motordrivna fartyg.
Pionjären var kapten Hugo Lundqvist (1878-1936) som bildade ett modernt rederiaktiebolag och köpte ångfartyget Thornbury år 1928. Thornbury var byggd 1905 och på 3.050 dödviktston. År 1935 fogades ångfartyget Dagmar till den växande flottan. Dagmar var byggd redan år 1900 och med sina 3.350 dödviktston lite större än Thornbury.
– Hugo Lundqvist insåg att Åland höll på att bli akterseglat, att det var dags att satsa på modern maskindriven sjöfart också här. Det var en stor sak och övergången skedde inte utan svårigheter. Det var till exempel svårt att få tag på personal med erfarenhet av maskindrift, säger Hanna Hagmark-Cooper.
Belyser övergången
Segelfartygsepoken är väl representerad och beskriven i det nuvarande sjöfartsmuseet men med utbyggnaden och den donation man nu fått får man en möjlighet att belysa just övergången från segelsjöfart till maskindriven sjöfart.
I grunden var det en stor förändring som inträdde med maskindriften men när man sitter i Dagmars salong slås man av att man lika väl kunde sitta i kaptenssalongen på ett segelfartyg. I mycket påminner inredningen om den som man kan se i fyrmastbarken Herzogin Cecilies salong i sjöfartsmuseet.
– Ångfartyget Dagmar byggdes ju faktiskt före Herzogin Cecilie. Så här skulle det se ut i en salong på den tiden, konstaterar Hanna Hagmark-Cooper.
