DELA
© Nya Åland

Tuppen Jussi rör om i Badhusparken

När Teater Kuling tioårsjubilerar med att ge Sven Nordqvists ”Tuppens minut” i Badhusparken blir tuppen Jussi (Pekka Sonck) något av en huvudattraktion. Nyan var med på premiären på onsdagskvällen.
Sven Nordqvists berättelser om gubben Pettson och katten Findus blev oerhört populära under nittiotalet och intresset för dem håller i sig. Nordqvists sätt att beskriva vardagslivets skiftningar i stort och smått gör att berättelserna går hem också hos vuxna. Vad kan då passa bättre än att spela en pjäs byggd på en Nordqvist-bok som familjeföreställning.
För tioårsjubilerande Teater Kuling är pjäsvalet också en återgång till huvudfåran i sommarproduktionerna i Badhusparken.


Gal som en galning
I ”Tuppens minut” låter Sven Nordqvist Pettsons och – alldeles särkilt – Findus cirklar rubbas av en tupp som Pettson räddar från att hamna i grannen Gustafssons gryta. Tuppen stör rangordningen på gården. Findus auktoritet hos hönsen ifrågasätts eftersom de bara har ögon för den ståtliga tuppen. Pettson döper tuppen till Jussi efter Jussi Björling men snart börjar Jussis ständiga galande gå både Findus och Pettson på nerverna och man inför stränga begränsningar sångstunderna. Det tar förstås på tuppen ära och plötsligt en dag är han borta, försvunnen, bortflugen. Och naturligtvis får både Pettson och Findus lite dåligt samvete. Men hönorna verkar nöjda, förlusten till trots. De stickar ivrigt på babykläder för den tillökning som väntas i hönshuset…
Slutet gott alltså, som det bör vara i en familjeföreställning.


Vilket kroppsspråk!
Pekka Soncks dramatisering och Marc Svahnströms regi fungerar och följer väl Nordqvists berättarstil. Den eftertänksamma och lite stillslamma humor som är så typisk för Nordqvist lyckas ensemblen gestalta på ett sätt som kanske främst tilltalar de äldre i publiken medan Findus upptåg naturligtvis går bäst hem hos de yngsta.
Alla på scenen gör gedigna insatser men Pekka Soncks kaxiga kroppsspråk i rollen som tupp måste särskilt nämnas. Samspelet mellan honom och hönsskocken (Bodil Ehn Schauman, Heidi Grandell och Josefin Sonck) sitter också bra. Och Matts Stenlund, som Pettson, och Soffi Sonck, som Findus, lyckas enligt min mening ta fram den speciella relation av samförstånd och smågnabb som håller denna duo samman.


Omotiverad musik
Den som sitter och jämför med böckerna om Pettson och Findus saknar möjligen det myller av detaljer som Sven Nordqvist väver in i sina bilder. Bra är att man fått med en del mucklor, de små viktiga fantasidjur som befolkar Pettsons och Findus värld i böckerna. Något som man gott kunde ha avstått ifrån är däremot den inspelade musiken, bitar av gamla amerikanska jazzstandards, som plötsligt väller fram i stunder som kunde ha fått vara lite lugna. Ganska omotiverat i den lantliga idyllen kring Pettsons lilla torp där fågelkvitter och humlesurr hade varit mera på sin plats.
Sammanfattningsvis är det ändå en småtrevlig föreställning som med behållning kan avnjutas av både gammal och ung.

JAN KRONHOLM

jan.kronholm@nyan.ax

Foto: JONAS EDSVIK

jonas.edsvik@nyan.ax

tfn 528 471

Teater
”Tuppens minut” av Sven Nordqvist, dramatiserad av Pekka Sonck. Premiär med Teater Kuling i Badhusparken i Mariehamn. Regi: Marc Svahnström, dräkter: Carmela Wager, producent: Fredrik Sonck. På scenen: Pekka Sonck, Soffi Sonck, Matts Stenlund, Bodil Ehn-Schauman, Heidi Grandell och Josefin Sonck.