DELA
© Nya Åland

Teatergästspel med Nordost

Teater: Nordost av Torsten Buchsteiner. Översättning: Marc Matthiesen. Regi och dramaturgi: Marina Meinander.I rollerna: Veronika Mattsson, Nina Kaipiainen, Nina Hukkinen. Åbo Svenska Teater/Svenska Teatern/teater Irti. Gästapel i stdandnäs skola 15 mars. (På bilden: Nina Kaipainen, Veronika Mattsson och Nina Hukkinen.)
Tänk dig 57 timmar på teatern, utan att få lämna din plats.
Glitter och glamour och en riktig rysk hjältehistoria i äkta förljugen sovjetisk stil i musikalen Nordost, byts i början av andra akten till en verklig historia.
Och det är ingen snygg sådan.


Öden vävs samman
Den återberättas i Strandnäs skolas auditorium för cirka 40 ålänningar. Tre köksstolar är den enda rekvisitan. Bakom dem, träväggen som skärmar av till gymnastiksalens scen, i taket några spotar.
Tre kvinnliga skådepelare går in på scenen. De berättar var sin historia, tre kvinnors öden som vävs samman i den tjetjenska terrorattacken mot Dubrovkateatern i Moskva den 23 oktober 2002.
På en och en halv timme får vi historien serverad, rakt upp och ner, avskalat utan stora gester och känsloutbrott. Det finns nästan inget samspel mellan de tre, men de knyts omärkligt samman ju längre skeendet framskrider.
Ett par gånger brister de ut i en sång som mera låter som en förtvivlans röst.


Avskalad och återhållen
Med mera musik och ljud- och ljuseffekter hade man kunnat göra en mycket suggestiv föreställning. Den här känns bitvis irriterande avskalad och återhållen.
Men det fungerar, publiken sitter knäpptyst med öronen på spänn hela vägen.
Det här är också teater, en angelägen sådan och vi går alla hem, om inte klokare, så åtminstone mer reflekterande över vad kriget mot terrorismen egentligen handlar om.
Terroristerna görs inte till några hjältar, men inte heller offren i salen, aningslösa ryska medborgare som villigt sväljer politikernas och myndigheternas propaganda om kriget.
Och denna osnygga historia visar med all önskvärd tydlighet vilket samhälle Putins Ryssland är.


Villolära
Men ryska Olgas slutreplik köper jag inte.
”Om de hade tagit hela min familj, då hade jag spänt på mig bombältet jag också.
Nej Olga, det hade du inte gjort.
Att utföra ett terrordåd kräver dessutom att man är snärjd i en villolära, och dit är det en bit från vanlig villfarelse.


Verklighet i vardagsrummet
Det går att beställa pjäsen till ditt eget vardagsrum. Så står det i programbladet. Det finns säker plats för tre pinnstolar och tre skådepelare och några grannar.
Jag tänker istället för melodifestivalen eller ”Så skall det låta” eller någon annan underhållning på tv en helgkväll.
En gång. Lite verklighet i ditt vardagsrum, utan att teven är påslagen.

ULF WEMAN


ulf.weman@nyan.ax