Teaterföreningen öppnar garderoberna
Teaterföreningen i Mariehamn visar utställningen ”100 år av lump och flärd” på stadsbiblioteket.
De senaste året är det framför allt Lena Andersson som är Teaterföreningen huvudsakliga sömmerska.
– Ofta får jag fria händer. Jag får manuset och pratar ihop mig med regissören.
Ibland syr hon helt nytt, ibland plockar hon ihop av gammalt.
– Det roligaste är då jag får göra helt eget. Till exempel gjorde jag en vanlig kavaj till en generalutstyrsel. Jag använde gardinsnoddar, knappar och vad jag kom åt. Sånt är roligt.
Kläderna måste, även om de inte ska användas ”på riktigt”, vara välgjorda.
– Kläderna ska för det mesta hålla under 20-30 föreställningar. Dessutom går det ofta snabbt då skådespelarna byter om, sömmarna ska hålla att riva och slita i.
Ibland händer det att hon får reparera mitt under spelperioden, men det händer sällan.
– Fast då ”Segelkungen” sattes upp fick jag reparera hela tiden. Det var för att vi använde så gamla kläder, de var nötta och slitna.
Utställningen öppnade förra veckan och visas hela februari.
– Vår strävan var att flytta teatern från stadshuset och göra teatern mer lättillgänglig, säger Teaterföreningens ordförande Maria Mäntylä.
Kläderna som visas är från nyare uppsättningar. Den äldsta klänningen är från 1980-talet.
– Vi hoppas på igenkänningsfaktorn, att publiken ska känna igen dräkter från uppsättningar de sett.
Mäntylä har själv varit klädd i några av klänningarna som visas.
– Det är en mycket intressant upplevelse. Man förstår varför det fanns kammarjungfrur förr, man måste ha hjälp för att få fast alla hakor och hyskor.
