DELA
© Nya Åland

Storå oroad över etnologin

– Jag hoppas jag har fel, men jag är bekymrad över etnologins ställning vid Ålands museum.
Det säger Nils Storå (bilden), professor emeritus i nordisk etnologi och ordförande i den kulturarvsutredning som avgav sitt betänkande år 2006.
I en debattartikel i onsdagens Nya Åland frågar han om museibyrån skall arbeta utan etnologisk sakkunskap.
(Byråchef Viveka Löndahls kommentar bifogad i slutet av artikeln.)
Nils Storå var under många år professor vid Åbo Akademi och har sysslat med många forskningsprojekt som på olika sätt berört Åland.
Storå betonar att han inte tagit till orda om etnologins ställning vid Museibyrån för att måna om sitt eget ämnesområde, men att han är genuint bekymrad över att etnologin – som han ser det – har försvagats i det forskarssamfund som består av arkeologer, konst- och byggnadshistoriker och etnologer. Han ser också en fara i att museerna – inte bara på Åland – på senare tid låtit utställningsverksamheten växa på bekostnad av det som borde vara grundläggande för alla museer, nämligen insamling och forskning.


En grundpelare
I debattartikeln skrev Storå: ”Under de senaste åren har etnologins ställning i Museibyråns verksamhet till den grad försvagats att man med skäl kan ställa frågan huruvida byrån avser att i framtiden arbeta utan stöd av denna kulturvetenskap.”
Han framhåller också att etnologin på annat håll utgör en grundpelare i de kulturhistoriska museernas verksamhet.
Enligt Storås bedömning var det så också på Åland under den tid då det fanns en etnologisk sektion under en överantikvarie – alltså innan den nuvarande organisationsmodellen infördes.


Splittrat
Den nya organisationen ser Storå faktiskt som en orsak till att det gått som det gått. Den modell som infördes för något år sedan har splittrat den forskande personalen och spolierat det naturliga forskningssamarbetet mellan etnologer, arkeologer och konst- och byggnadshistoriker inom byrån, menar han.
Enligt Storå behövs alla: arkeologerna som sysslar med förhistorien, konst- och byggnadshistorikerna i vars arbete tyngdpunkten ofta legat på medeltiden och etnologerna som sysslar med det kulturhistoriska arvet. Därtill behövs också sakkunskap i folkloristik och ortnamnsforskning.
– Men om det inte finns möjligheter att direkt anställa någon folklorist så kan etnologerna också göra nytta inom det området.


Forskning behövs
När det gäller utställningsverksamheten anser Storå att den inte kan skiljas från forskningsverksamheten. För att göra bra utställningar behövs också forskning, man kan inte bara betona det estetiska.
– Ta till exempel gamla redskap som inte längre används. Skall man ställa ut sådana måste man också veta hur de använts, säger han.
Detta gäller också Ålands museums basutställning som enligt Storå borde ha förnyats och kompletterats för länge sedan i ljuset av ny forskning. Också i det fallet behövs etnologisk kunskap.


Vill ha svar
Det som fått Nils Storå att ta upp frågan till debatt är dels att han utan att ha fått svar skrev till utbildningsavdelningen och Museibyrån i frågan redan år 2004, dels att han tycker att den kulturarvsutredning som han var ordförande för inte gett några synliga resultat och att man nu annonserar ut en tidigare etnologtjänst utan att kräva någon examen i just etnologi.
– Jag ser en klar fara för att etnologin helt kommer att försvinna, skrev Storå och vill ha svar av Museibyråns chef och dess samrådsgrupp.

JAN KRONHOLM

jan.kronholm@nyan.ax

tfn 528 466

Byråchef Viveka Löndahl: Jag är inte orolig


Museibyråns chef Viveka Löndahl säger till Nya Åland att svaret på Nils Storås fråga är nej, etnologin kommer inte att försvinna.
– Den är en viktig komponent och jag är inte orolig.


Men Löndahl säger också att man måste beakta helheten.
– När det gäller en modern kulturarvsinstitutions uppgifter både gentemot förvaltningen och allmänheten tror jag att vi är på rätt väg.


Två tjänster
Enligt Löndahl finns det nu två etnologtjänster vid Museibyrån, varav den ena en del av året är förlagd till Hermas på Enklinge.Dessutom har museibyrån just nu tre projektanställda etnologer som bland annat tar fram underlag för olika utställningar.
Arkeologtjänsterna är fem, men i det fallet finns också krav som lagstiftningen ställer att beakta.
Beträffande den etnologtjänst som blev ledig när Per-Ove Högnäs slutade på Museibyrån på hösten söker man visserligen inte uttryckligen en utbildad etnolog, men Löndahl menar att det inte är uteslutet att den som väljs också kan ha sådana insikter trots att tjänsten nu placeras hos byggnadsvårdsenheten


Inte allt
Löndahl konstaterar också att Museibyrån inte kan dokumentera allt och att man inte är någon specifik forskningsinstitution.
– Vi har inga renodlade forskartjänster men vi samarbetar ju med forskare som finns på annat håll och jag skulle också gärna se att vi kunde bygga upp ett forskarnätverk kopplat till oss.


Mera ”på tvärs”
Enligt Löndahl måste man också se att museernas verksamhet förändrats över tiden och att den kompetens som behövs i dag ofta går ”lite på tvärs”, att de som anställs har har en humanistisk utbildning i botten och kan arbeta med kulturarvsfrågorna på bred bas.
Det arbete med att ta fram ett forsknings- eller vetenskapligt program för Museibyrån, som just nu pågår, ser hon som mycket viktigt för de prioriteringar som skall göras både på kortare och längre sikt.

JAN KRONHOLM