DELA
© Nya Åland

Spännande dubbelbiografi med haltande översättrning

Tidigare utrikesministern, politices doktor, Erkki Tuomioja har skrivit en spännande biografi över systrarna Hella Wuolijoki och Salme Dutt. Översättningen till svenska från det engelska originalet som är gjord i Sverige och känns dock märklig för en finlandssvensk läsare. 
Erkki Tuomioja, mångårig riksdagsman, handels- och industriminister, utrikesminister och, för närvarande, president i Nordiska rådet, är inte bara en av Finlands mest kända politiker utan också politices doktor, docent i politisk historia, forskare och författare. Kombinationen av politiker och forskare/författare är inte ovanlig ute i världen men i sin klass är Tuomioja tämligen ensam i Finland, kanske också i Norden.
Ett mått på den standard han håller som författare är väl att hans verk om systrarna Hella Wuolijoki och Salme Dutt belönades med Finlandiapriset för fackböcker. Och något säger det väl också att bokens original skrevs på engelska.
Nu, ett par år efter utgivningen på engelska och finska, finns boken också tillgänglig i svensk översättning.


Briljans
”Ett stänk av rött” med undertiteln ”Två systrar i revolutionens tjänst” är ett verk av den typ som de stora förlagen i länder som England, USA och Frankrike ofta lyckliggör bokmarknaden med. Arbeten där kunniga författare ur ett politiskt och kulturellt toppskikt behandlar intressanta ämnen med språklig briljans. (Att en del sedan har en hel stab av medhjälpare bakom sig är en annan sak.)
Stoff har Erkki Tuomioja minsann inte saknat när han tagit sig an uppgiften att skriva den här boken. Berättelsen om Hella och Salme Murrik, två estniska systrar som skrev in sig både i den finländska och brittiska historien är minst sagt fascinerande. Tuomioja har också lagt ned mycket tid på arkivstudier, både i Öst och Väst


Personligheter
Hella Murrik, gift Wuolijoki i Finland, och Salme Murrik, gift Dutt i England, kom båda att bli personligheter i förra seklets vänsterströmningar, om än med lite olika förtecken.
Hella Wuolijoki (1886-1954), som för övrigt är författaren mormor, var aldrig inskriven i något parti men återfanns livet igenom på den politiska vänsterkanten. Hon var dock en sammansatt personlighet och blev både framstående affärskvinna, godsägare, kulturpersonlighet, nytänkande radiochef under några efterkrigsår och författare till romaner och ett stort antal kända skådespel, däribland Niskavuori-sviten och, tillsammans med Bertolt Brecht, ”Herr Puntila och hans dräng Matti”. Men hennes strävan till egen diplomatisk aktivitet (i fredsskapande syfte) under fortsättningskriget och underjordiska sovjetiska kontakter renderade henne också en livstidsdom för landsförräderi.
Hennes yngre syster, Salme Murrik (1888-1964), var på tjugotalet agent i London för den kommunistiska internationalen och gift med en av ledarpersonligheterna i det brittiska kommunistpartiet, Rajani Palme Dutt, indier med svenskt påbrå på mödernet, utbildad i Cambridge. Salme är kanske lättare att placera politiskt men hade inte heller samma inflytande i Storbritannien som systern Hella i det lilla Finland.
Genom Hella Wuolijoki och Salme Dutt kan författaren också belysa huvudpersonernas politiska och kulturella samtid och det är, enligt min mening, inte minst här som Tuomiojas stora kunskaper och beläsenhet verkligen kommer till sin rätt. Som i all god historieskrivning öppnar personteckningarna dörrar till samtidshistorien.
Ingen skall heller tro att Tuomioja ägnar sig åt någon äreräddning av mormodern. (Om hon nu skulle behöva någon sådan.) Han var inte mer än fem år gammal när hon gick bort.


Störande
”Ett stänk av rött” är en bok som man gärna läser, men däremot kan jag till en del beklaga att jag inte förstod att läsa den på engelska eller finska. Den svenska översättningen lider nämligen av att den är gjord i Sverige av en översättare som uppenbarligen saknar kunskap om den finlandssvenska verkligheten och språkanvändningen.
I sig löper översättningen alldeles utmärkt men för en finlandssvensk (och säkert i det flesta fall också för en åländsk) läsare är det ytterst störande att läsa om civilgardet när skyddskåren avses, om ”Finska Ångbåtsrederiet” i stället för Finska Ångfartygs Aktiebolaget, om Katajanokka-fängelset i stället för Skatuddens fängelse, om Hella Wuolijokis villa på Seurasaari i stället för Fölisön eller om Käkisalmi i stället för Kexholm. Kymmene älv borde det förstås också heta och inte ”floden Kymi”. (Det finns för övrigt inga floder i Norden.)
Namn som Koitonteatern blir också obegripliga för den som inte inser att det handlar om en teater i nykterhetsföreningen Koittos hus i centrala Helsingfors. Med arbetarnas bildningsinstitut avses sannolikt arbetarinstitutet och konservativa koalitionspartiet bör vara samlingspartiet.
Den fackliga centralorganisationen SAK och arbetaridrottsförbundet TUL har ju faktiskt fullt gångbara svenska förkortningar: FFC och AIF. Och ”Asevelisocialisterna” brukar i svensk språkdräkt heta vapenbrödrasocialisterna.
Att vi i Finland inte talar om departement utan om ministerier borde också ha kunnat beaktas även om översättningen gjorts för en rikssvensk utgåva.
Att läsa att Yrjö Leino var jordbrukare i Korkkonummi kräver att läsaren först skall rätta felskrivningen till Kirkkonummi och sedan ta fram det fullt gångbara – och äldre – svenska Kyrkslätt.
Översättarens anmärkning i en fotnot om att undervisning ”alltjämt” bedrivs vid Åbo akademi är också missvisande eftersom det svenskspråkiga universitet som grundades i Åbo 1918 inte har något annat än namnet gemensamt med den akademi som flyttades till Helsingfors efter Åbo brand.
Och så vidare.


Mariehamn!
Det mest fatala misstaget finns redan på sidan 22 i den historiska bakgrundsteckningen där det sägs att fredsfördraget efter 1808-09-års krig undertecknades i Mariehamn. De flesta bör ju veta att det skedde i Fredrikshamn och att Mariehamn kom till först ett halvt sekel senare. Här har nog någon kortslutning fått det finska Hamina, för Fredrikshamn, att bli Mariehamn.
Vid en eventuell ny utgåva på svenska finns det mycket som borde rättas till.

JAN KRONHOLM

jan.kronholm@nyan.ax

Litteratur
Erkki Tuomioja: ”Ett stänk av rött”, Leopard förlag 2008, 378 sidor. Översättning från det engelska originalet av Margareta Eklöf.