DELA
© Nya Åland

Slutspurt för Poporkestern Åland!

Fem år.

Så länge har Poporkestern Åland! jobbat på sin debutplatta om Åland.

Nu ser de ljuset i änden av tunneln.
När vi listade aktuella lokala skivprojekt tidigare i veckan missade vi Poporkestern Åland!

Kanske för att skivan har varit på gång väldigt länge.

– Det här är ett enormt ambitiöst projekt, säger sångaren Michael Hancock.

Men han räknar med att den ska mastras i höst och sedan släppas på vinyl och cd.

Det första tecknet på att något stort och fint var på gång kom 2011, på en åländsk samlingsplatta för Amnesty. Där fanns låten ”Tigerhjärtan” som enligt undertecknad lade ”ett eldkvarnskt romantiskt skimmer över Mariehamn”.

Den lokala vinkeln finns kvar. Alla låtar på plattan med arbetstiteln ”Imorgon kan det vara förbjudet och försent” handlar om Åland och ålänningar på något sätt.

– Det blir en löst sammanhängande berättelse om ett gäng åländska original, rufflare och rucklare. Det kan vara Lucinda som är så jävla snygg att ingen vågar tala med henne eller Disco-Tommy som alla känner igen men ingen känner. Vi bygger upp ett galleri med personer som dyker upp i varandras låtar.

Introvert singer-songwritande är inget för den här orkestern.

– Det här är glada, trallvänliga låtar och det kan finnas en och annan landsplåga. ”Disco-Tommy dansar” gjorde vi som en parodi på åttiotalsdisco. Men den blev så bra att vi kanske satsar på att få med den i den finländska mellon nästa år.

Men då får den inte ges ut i förväg.

– Precis. I så fall skulle den senarelägga hela plattan. Men skivan kommer ut, med eller utan Disco-Tommy.

Men fem år för att göra en skiva inom genren rock/pop? Är det värt mödan? Tänk på Stone Roses Second Coming (fem år) eller Guns’n’Roses Chinese Democracy, som tog Axl Rose femton år från ax till limpa.

– Det har tagit tid att få allting på plats. Och det kommer att låta som en riktig skiva. Vi kan mäta oss med det bästa som görs i Sverige.

Ära för det ger han till bandet – gitarristen Robert Zetterqvist, basisten Lucas Grönvall, trummisen Marcus Helander, keyboardisten Kristian Karlå och körsångerskorna Inger Vannan och Eva-Jo Hancock.

Och inte minst till Alexander Lindberg – tekniker , producent, mixare med mera som spelat in i sin studio i Jomala.

– Nu har vi bara en låt kvar, en av de bästa, som blir litet krånglig för vi vill ha en massa blås på den. Och jag har vilda idéer på en duett med en svensk popstjärna. Nej, jag kan inte säga vem det är.

Bandet har förhandlat med Playground i Sverige om skivkontrakt. Inget är undertecknat men intresse finns.

– Playground sitter på staketet, som man säger. De har hört hälften av låtarna och säger att de kan ge oss pengar för en video. Men de vill höra allt innan de säger om de är med.

När plattan kommer hoppas han att folk tar sig tid att lyssna in sig på den och att de kanske känner igen sig.

– När vi spelar live tänker jag ”ni skulle bara veta, de här låtarna handlar om er”.

Har ni spelningar bokade?

– Hm. Jag är inte lat av mig. Men när folk går och ser oss vill jag att de ska veta vad de får och det blir lättare sen när plattan är ute. Mer intimt och kärleksfullt.