DELA
© Nya Åland

Skulle bli en gata för fattigt folk

Parkgatan var Mariehamns första gata.
– Meningen var att det skulle bli en gata för fattigt folk, men det blev en gata för alla, säger Karl-Johan Edlund.
Utställningen om Parkgatan finns i entréhallen på Ålands museum från och med i morgon.
Lite bekymrat säger Jerker Örjans i början av presskonferensen, den andra på två dagar med samma herrar:
– Det blir lite mycket av oss nu.
Jerker Örjans och Folke Wickström har skrivit Boken om Mariehamn, vad kan vara naturligare än att det blir mycket om de som kan mest om staden på stadens födelsedag.
De har jobbat med boken i tre år, de är vana diskussionspartners och pratar gärna in sig i ämnet. Att lyssna på dem blir något av paneldiskussion om tvättinrättningar och brandgator.
Det framstår med all klarhet att historia inte är skrivet i sten, utan ett böljande ämne där fakta förändras i takt med kunskapsmängd.


Rekonstruktion
En av medförfattarna till Jerker Örjans och Folke Wickström är Karl-Johan Edlund, också engagerad i miniatyrstaden. Han är välinsatt i Parkgatans historia.
– Jag har bott på Parkgatan mer eller mindre hela livet.
I boken finns en insticksdel med Parkgatan. Samma teckning finns i förstorat format på utställningen.
– Folke har gjort en rekonstruktion så man både ser gatan som den ser ut nu och gatan som den ser ut då, säger Edlund.


Ett intakt hus
Bland annat fanns planer för Tullarns äng, eller hästbetet, som det var då.
– En stor park med romantiska stigar och värdshus skulle byggas strax nedanom Parkgatan.
Den första tomtauktionen ägde rum 1861. Då såldes tomter på Parkgatan.
– En av dem var lotsen som senare blev far till Hilda Hongell, säger Edlund.
Höghuset på Parkgatan byggdes 1958. Det var också den första stora förändringen.
– Sen rasade det iväg.
Det enda huset som är intakt är det gula huset i hörnet Skillnadsgatan-Parkgatan.


Diskussionen
I utställningen ingår också en kärra, praktisk att bland annat frakta tvätt på.
– Man kunde sätta en häst till kärran också, säger Folke Wickström.
– Nej, sablar, ingen häst, säger Jerker Örjans.

Karin Erlandsson

karin.erlandsson@nyan.ax