Skallig primadonna roar och oroar
Radioteater
”Den skalliga primadonnan”
Av Eugène Ionesco. Regi och manusbearbetning: Alfons Röblom. I rollerna: Ann-Christine Karlsson, Jan-Erik Berglund, Maria Mäntylä, Daniel Dahlén och Anna Reymers. Teknisk regi och redigering: Edward Mattsson. Ålands radio 2009.
Det är inte ofta vi får njuta av ny radioteater på Åland. Ålands radio har hedersamt låtit Alfons Röblom göra regidebut med den fransk-rumänske absurdisten Eugène Ionescos klassiska pjäs Den skalliga primadonnan. Ett modigt och roligt pjäsval.
Det var nog en och annan ute i stugorna som fick kaffet i vrångstrupen i söndags kväll då pjäsen premiärsändes. Rent trams, kan man tycka. Obegripligt pladder, utan rim och reson.
Det är sant, men börjar man lyssna, inser man också tyvärr att det ligger något väldigt realistiskt i dialogen. Det är både roande och oroande. För hur mycket av vår mänskliga kommunikation handlar inte om tomma ord och klichéer?
Vi talar om vädret, om nyheter i tidningen, om släktförhållanden i tomma fraser, men där bakom orden bränner helt andra frågor om mening, mål, kärlek och tillhörighet. Och vem av oss upplever inte tillvaron som mer eller mindre absurd? ”Universum tycks mig oändligt märkligt och främmande” skrev Ionesco.
Ann-Christine Karlsson lyser i rollen som mrs Smith, jo man kan lysa också i radio. Hon låter mrs Smith vara just så passligt hysteriskt behärskad att det krafsar lite skrämmande i lyssnarens själ. Mr Smith i Jan-Erik Berglunds tolkning låter också skrämmande trovärdig, trots den helt skruvade dialogen kunde han vara Karl Karlsson i Hulta.
Paret mrs och mr Martin spelas av Maria Mäntylä och Daniel Dahlén, båda gör gedigna insatser. Annika Reymers har en mindre, men betydelsefull nyckeroll som husan Mary, som i slutet brister ut i eldfängd poesi.
Mest överraskar debuterande Danne Sundman, som verkligen imponerar. Danne Sundmans roll som brandchefen Jim är visserligen tacksam och plockar många lätta poänger, det är också efter hans entré som man faktiskt börjar fnissa högt vid sin radio. Men de långa och invecklade replikerna är en verklig utmaning också för en garvad skådespelare och Sundman klarar dem med glans, löpande ledigt.
Månne inte en ny lysande stjärna har tänts på den åländska teaterhimlen. Ett fynd som Alfons Röblom lockat fram på tiljorna.
Alfons Röblom klarar sin regidebut med beröm godkänt. Pjäsbearbetningen är lagom modigt anpassad till åländska förhållanden. Han litar på sin text, i motsats till många andra scenuppsättningar av pjäsen.
Naturligt låter det inte. Det är inte heller avsikten. Eugèn Ionesco (1909-1994) är känd som en av de främsta inom absurda teatern, som utvecklades efter andra världskriget. Dramatikern driver med den traditionella teatern och med det konventionella, småborgerliga livet.
Ionesco fick, åtminstone enligt teatertraditionen, idén till ”Den skalliga Primadonnan” när han skulle lära sig engelska genom en hemmakurs. Han fascinerades av de underliga dialogerna i kurslitteraturen.
Läroböckernas löjliga konversationsfraser får i pjäsen stå för mänskligt umgänge som i sin rituella meningslöshet är motsatsen till all verklig kommunikation.
Pjäsen spelades oupphörligt i Paris från premiären 1951 tills skådespelaren som spelade Mr Smith avled ifjol. Pjäsen håller, för den handlar inte bara om det efterkrigstida England, den är universell och förvånansvärt aktuell. Den handlar lika mycket om Åland, som England eller Swasiland. Vi får höra oss själva i ett ihåligt eko som både skrämmer och roar.
