DELA
© Nya Åland

Serier hans stora passion

När Rauli Lehtinen riktigt vill njuta lägger han sig i ett skönt skumbad med ett gott seriemagasin. Att den aktade veterinären har en passion för serier är något som alla nog inte vet. Han ligger lite lågt med sitt intresse. Alla förstår inte att serier också är kultur.
– Att läsa serier anses inte riktigt fint, men det är ju skillnad på serier och serier. Serier täcker hela fältet med samhällsfrågor, historia och filosofi. Många av de serier som görs i dag är faktiskt riktade till vuxna.
När Nyan träffar Rauli Lehtinen hemma i Östernäs leder han oss först in i en skrubb i husets nedre våning där han har hyllor med serier från golv till tak. Hur många det är har han aldrig räknat, men det bör handla om minst tusen volymer. Och ändå har han genom åren gjort sig av med en del och också blivit kräsnare när det gäller inköp av nytt.


Tintin och Shakespeare
På ett bord i vardagsrummet har han brett ut ett antal magasin ur samlingen. Här finns allt från Tintin och Tarzan till Shakespeare i serieform. Mycket av det han numera samlar och läser är album av kända nordiska och europeiska serietecknare.
Han ser också klara skillnader mellan europeiska och amerikanska serier.
– De europeiska är mera seriösa, de har ett annat djup och bygger inte bara på action. Ofta har det också hänt att serier som man slutat ge ut i USA har tagits över av europeiska utgivare och då fått ett lite annat innehåll. Gäller det vildavästernserier så betonar man i Europa mera den orättvisa behandlingen av indianerna. Buffalo Bill är inte hjälte utan snarare en skurk som bidrog till att utrota bisonoxen.
En westernserie, som länge funnits bland Lehtinens favoriter är ”Tex Willer”, också den numera gjord i Europa.
Men hur började det hela? Läste du mycket serier som barn?
– Jag läste överhuvudtaget mycket – också böcker. I skolan var mina favoritämnen historia och religion medan jag inte var så förtjust i matte och – minst av allt – gymnastik.
Ett utmärkt ställe för läsning av både serier och annat var familjens sommarstuga på Sommaröarna intill Porkala i Nyland.
– Min mamma tyckte ju att vi skulle vara ute och få frisk luft och sol när det var vackert, men jag låg hellre på vinden och läste. En gång letade hon länge efter mig och då satt jag högt uppe i ett träd och läste medan mina syskon lekte nere på gården, minns han.


Första Kalle Anka
Kalle Anka var hans första bekantskap med riktiga serietidningar och den bekantskapen skulle han till och med ha kunnat bli rik på.
– Min moster var anställd på Helsingin Sanomats förlag och via henne fick jag det första numret av Kalle Anka, när den började komma ut på finska någon gång under de första åren på femtiotalet.
En förstaupplaga av Kalle Anka är många beredda att betala mycket för i dag, men den tidningen, liksom många andra tidiga utgåvor städades dock undan och brändes när hans mamma tyckte att det var alltför mycket som låg och skräpade.
– Ingen tänkte ju då på att det kunde finnas ett framtida värde i en serietidning.


Många minnen
– Jag har förresten senare skaffat den första finska Kalle Anka i nyutgåva och det var intressant att upptäcka att jag faktiskt kom ihåg allt från när jag första gången läste den.
Vid sidan av Kalle Anka följde sedan Fantomen, Tarzan, Kilroy, Stålmannen, Tex Willer, Illustrerade Klassiker och en hel del annat. Tintin, naturligtvis, och Asterix. Också inhemska Korkeajännityssarja (Högspänningsserien), senare Mauri Kunnas och även rikssvenska serier.
Han tycker sig också se en viss skillnad mellan svenska och finska serier.
– De svenska bygger över lag mera på action medan de finska innehåller mera av historiskt material och skämt.


Små konstverk
Bland hans favoritalbum i dag finns överhuvudtaget europeiska produktioner, som italienaren Hugo Pratts (1927-1995) ”Corto Maltese”och ”Blueberrys äventyr” av fransmännen Jean-Michel Charlier (1920-1989) och Jean Giraud, båda fint tecknade och välskrivna, samt ”Linda och Valentins äventyr”, en rymdserie av Jean-Claude Mézières och Pierre Christian.
– I de här serierna kan varje ruta vara som ett konstverk, säger Lehtinen..
Överhuvudtaget har han blivit lite mera kräsen med vad han köper i dag. Kalle Anka läser han numera i sjukhusets väntrum. Det händer också att han botaniserar litet i serietidningarna på stadsbiblioteket. Det mesta av det han numera köper måste han till Stockholm eller Helsingfors för att komma över.
Skumbadet är alltså en plats där Rauli Lehtinen gärna kopplar av med en god serie, men annars läser han när han kommer åt. När han som veterinär åker ut i skärgården kan det ibland bli tid över också för serieläsning på färjorna när han är klar med det pappersarbete som följer med jobbet.


Lugnande
– I veckorna när vi jobbar och har olika tider händer det också ofta att jag äter ensam och då läser jag gärna samtidigt. Det är ett sätt att varva ner efter, eller mellan, arbetspassen.
När du sysslat så mycket med serier, har du aldrig fått någon lust att teckna själv?
– En gång gjorde jag faktiskt på skoj en serie där jag satte in våra toppolitiker i Asterixfigurerna. Kan hända att jag börjar teckna litet igen när jag blir pensionär, säger han.
Och Nyans serier då, vad tycker du om dem?
– Hälge är bra, den ligger ju nära mitt yrke… Zits har jag länge följt med i Helsingin Sanomat. Rocky är en lite modernare serie som glimtar till ibland.
Att tidningarna nu satsar mer på serier tolkar Rauli Lehtinen som ett tecken på att intresset för serier lever och frodas.
Och man behöver inte vara barn för att unna sig en trevligt lässtund med ett gott sereimagasin, tycker han.

jan.kronholm@nyan.ax