Såväl gäsp som fniss och mys i julshow
Den har sina stunder av humor och vacker stämningsfull sång, Petronella Westers nya julshow. Men lite för ofta blir det tråkigt och pinsamt tramsigt, skriver Nyans recensent. (På bilden lucian Petronella Wester och stjärngossen Patrik Häggblom.)
”En liten julshow, med stjärneglans och tomtebloss” heter Petronella Westers julshow. Och på Alandicas stora scen känns showen just liten. Lokalen är inte ens halvfylld med folk och många har satt sig långt bak, den nära och intima julkänslan man vill åt försvinner därför lite. Men när Petronella Wester pratar med publiken och beskriver situationen som att ”vi umgås” tror man henne absolut.
Wester lyser klarast i föreställningen. Duetterna med henne och Tony Wickström är bra men Westers proffsighet placerar Wickström en aning i skuggan.
Ensemblen kör en hel del mindre kända sånger och det är roligt att de vågar gå utanför ramarna. De små sketcherna och monologerna lockar fram några spridda fniss i publiken.
Speciellt Westers karaktär ”den sönderstressade mamman” och Jan-Erik Berglund utklädd till bebis i låten ”Jag såg mamma kyssa tomten” roar. Tyvärr blir det lite tramsigt ibland och alldeles för mycket prat.
Glada trummisar
Patrik Häggblom som fick hoppa in i stället för Randolph Reymers i sista minuten klarar sig bra. Förutom lite bortglömd text känns det tryggt när han är med på scen.
Andra stämningshöjare är de nummer då Markus Helanders och Kim Janssons trummor framträder lite mer. De verkar proffsiga och ler lite mer än vad resten av musikerna gör.
Publikens spridda skratt och svaga allsång tar undertecknad som ett tecken på att showen upplevs som trevlig, stämningsfull och definitivt värd det blygsamma priset. Men kanske inte så mycket mer.
