DELA

Sagolikt skimmer på Alandicas scen

Det handlar om en saga av den snällare sorten men litet spännande är det att bänka sig på den här premiären.

Teater Alandicas Tant Grön, Tant Brun och Tant Gredelin (dramatisering och regi: Robert Liewendahl), som som bygger på Elsa Beskows böcker, hade premiär i fredags.

Elsa Beskows produktion har inte förmedlats från generation till generation lika effektivt som Astrid Lindgrens mest älskade verk. En snabbpejling med andra premiäråskådare tyder på att vi är flera som är nyfikna på exakt vad de tre tanterna och deras manliga vän hade för sig i sin småstadsidyll.

I filmatiseringarna som visades på Sveriges TV för länge sen framgick det möjligen inte varför de tre tanterna bodde ihop. Eller varför Farbror Blå, som var aningen creepy, hängde utanför deras hus hela tiden. Han var i alla fall inte deras bror.

Uppsättningen har vissa Downton Abbey-vibrationer. Tanterna och farbrodern lever sina skyddade liv i borgerlig välmåga. Farbror Blås hushållerska (Catrin Finneman) påminner en hel del om Downton Abbey-kocken Beryl.

Varifrån kapitalet kommer är oklart. Det finns inga herr Grön, Brun eller Gredelin. Tant Gredelin drömmer om en prins som håller till i skogen. Damerna är inte rustade för verkligheten. Det räcker med att en kjol blir blöt för att en kvinna ska bli handlingsförlamad.

Läs mer i papperstidningen eller E-Nyan!