DELA
© Nya Åland

Rörande rörelser om homofobi, utsatthet, respekt

Den nya utställningen i Kakelhallen har inget samlingsnamn. Istället samsas tre finska konstnärers videoverk och målningar under samma tak med spretiga teman som manlig omvårdnad, kärlek till biologin och respekten för sin far.
I Reima Hirvonens andra video ”Milkmies” häller en man mjölk över sig. Mjölken väcker associationer till sperma. Mannen intar en objektposition, han blir en passiv projiceringsyta till åskådarens blick. Så står det i informationsbladet.
Reima vill med sitt videoverk visa den parallella sidan till den exploaterade, sexualiserade kvinnan.
– Jag ser på det med humor. Det är inte meningen att provocera, utan bara visa samma sak med män som oftast visas med kvinnor, berättar Reima.
Hans andra video Ruumiinpesu föreställer en naken man som tvättar en annan liggande mans kropp.
Varför?
– Det är vanligast att kvinnorna arbetar inom vården och sköter om både kvinnor och män. Jag ville bara visa den andra sidan, är den omöjlig?

Utblottade
Tillsammans med en av de tre konstnärerna som medverkar i utställningen på Kakelhallen, Paula Tella, har Reima suttit på en gata i den rika delen av Helsingfors innerstad. Deras underlag var en pappskiva och på huvudena bär de luvor. Det hela filmades.
– Du ser inte tiggare på de gatorna annars. Tiggarna håller till vid stationen eller i kvarter utanför stadskärnan.
– Vi behöver ta upp olika typer av diskussioner om de hemlösa. Vi pratar inte riktigt om varför människor tigger, utan fokuserar på om de är kriminella, säger Paula.
Under deras 20 minuter som tiggare skänktes de en eurosedel och en rumänsk peng. Flera förbipasserande ropade att de skulle skaffa sig ett arbete eller att de skulle åka hem, ”Go home!”, medan andra undvek dem genom att gå över till andra sidan gatan.

Respekt för fadern
I Paula Tellas andra utställningsverk Heal visar hon en kvinnokropp framför en vägg fulltecknad med samma ord, läka. Kvinnan, som är henne själv, skriver också heal över kroppen.
– Genom att repetera något händer något. Det är då vi tar ut minnen ur kroppen.
I videon bredvid Heal skriver hon upprepade gånger I Am, jag är, över hela ansiktet. Historien går tillbaka till hennes far.
– Jag fick nyligen veta att han dog för två år sedan. Femtio procent av mina gener är hans. Det är för respekt för honom.

Marilyn Monroe
Biologen och konstnären Jaana Herttua är den enda av de tre som inte använt sig av film. Hennes färgstarka målningar föreställer hennes inre.
– Det är som interiören av en kropp. Jag tar fram bilder ur mina minnen och målar det som jag minns det, berättar hon och visar upp versionen av hennes skilsmässa.
Hennes målningar är alltid fyllda med kärlek, menar hon, och visar mikro- liksom makrokosmos med kroppsceller och galaxer.
– Väldigt många barn gillar mina målningar. Vad ser de? Är det kärleken? Jag vet inte, det är mystiskt.
Samtliga tre konstnärer har konstnärlig skolning och har ställt ut de verk som nu visas på Åland tidigare i Helsingfors. Reaktionerna har varit positiva. Men människor har också vänt blicken åt sidan.
– De flesta kan inte kolla på mannen som tvättar den andre, säger Reima som dessutom ligger och kråmar sig i vattnet på Marilyn Monroe-vis i sitt tredje videoverk.
Utställningen pågår fram till den 28 mars.

CECILIA LINDVALL