Roligt men rörigt när brandkåren står på scen
Brandmän, rök, musik, kärlek, sex…vad kan man mer önska sig av en fredagskväll? Teaterföreningen i Mariehamn hade premiär för den skruvade komedin ”Rödlack och blåljus” på Stadshusets scen i går.
Publiken får verkligen motionera skrattmusklerna under premiären av Rödlack och blåljus på Stadshusets scen. Teaterföreningen i Mariehamn satsar på en Robert Liewendahl-produktion, som säkert blir en publiksuccé.
Pjäsen utspelar sig på en brandstation någonstans på Åland. Brandmännen återvänder till stationen och den suktande städerskan Signe(Maria Mäntylä) efter en utryckning där de räddat Eva (Gun Jansson). Eva är en tilldragande kvinna och sätter brandmännens hjärtan i brand innan hon avslöjar att hon är brandkapten ”Käftens” (Jan Nordberg) flickvän. Förvecklingarna leder till en klassisk katt och råttalek med ett faderskapsprov på slutet. Samtidigt vill den dominanta Constantia (Annsofi Joelsson), fru till brandchefen Tor-Torsten Rungren(Guy Björkqvist), återuppta traditionen med brandkårsfester. Sonen ”Macho”(Daniel Dahlén) försöker hålla ordning på brandmännen och så spelar en katt vid namn ”Pillan” en avgörande roll i händelseutvecklingen.
Brandmanshumor?
Jag skrattade ofta, men i andra akten började jag längta efter skämt som inte anspelade på sex. Det finns en gräns för hur många gånger man orkar skratta åt skämt om långa slangar. Nog bjuder väl brandkåren på annan humor? Fast vad vet jag, kanske det är så där brandmän skämtar? Kommunskämten var kul. Och när brandmännen berättar vilka krogar på Åland de gillar bäst.
Mördarsnigelblues, framförd av ”Sotarn” (Jonas Danielsson) och brandchef Rungren var en höjdpunkt. Liksom de två primadonnorna som dansade och sjöng till ”Jag vill leva la Dolce vita”. Jag hade sett mer av ”Sprutan”(Anton Bergman) och ”Lampan”(Patrik Sundbäck) som hade bra scennärvaro. Om man betänker att Anton Bergman debuterade på Stadshusscenen får han en full 10. Även Dennis Schåman gav ett bra intryck. Överlag måste man säga att alla fyra debutanter (Bergman, Schåman, Joshua Marshall och Robin Mattsson) lyckades väl.
Mäntylä glänser
Men, som Tony Irving säger, det känns som om man vill ha in mer i pjäsen än vad som ryms och resultatet blir lite rörigt.
Maria Mäntylä glänste som vanligt och Guy Björkqvist spelade en övertygande brandchef. Kenneth Johans var ytterst komisk som läkaren Felipe Branziaga.
Det finns mycket att skratta åt i pjäsen och för dem som gillar skruvade komedier blir detta ingen besvikelse.
Läs mer i måndagens Nya Åland.
