DELA
© Nya Åland

Rök och eld och barfotafötter

Musik
”Katrina kammarmusik”
Ulvens döttrar med flera, konsert i Alandica onsdagen den 3 augusti.
Rök, rytmbox, in skrider tre svartklädda gracer.
En luta? Mot envist ostinato klingar rösternas heilohei, bjällror, barfotafötter stampar takten. Folkmusikfiol, mungiga, djembe, didgeridoo, nyckelharpa, regnstav, starkren sång, kulning. Universums frost i ögonfransarna. Mossmjuk och bergröd. Du är mitt flytetyg och jag ditt hav. Månen rinner mellan brösten.
Det blir ett frossande i klanger och instrument och vackra ordsjok som skapar magiska ögonblick. Det är sensuellt mångfaldigt och en smula rörigt rapsodiskt.

Samsjungna
Jag kan inte alltid höra vad Ulvens döttrar sjunger, men det jag verkligen hör hur samsjungna de tre systrarna är, hur klara rösterna är, och hur väl Isabella Sarlings, Johanna Grüssners och Ella Grüssner Cromwell-Morgans olika klang och förmåga utnyttjas.
”Vi skall sjunga hela natten lång” passar väl för att illustrera mängden sånger som fladdrar förbi. Ulvens döttrar är i centrum. Med sig på scenen har de slagverkaren Markus Helander och mångmusikanten Kristoffer Gottberg.

I en annan värld
Slagverk byts ut mot två violiner och två altvioliner. Klingande brev. Suggstivt stråk.
Vi är inne i en annan värld. En värld av väntan på brev. En oväntad klang hörs. Det är en sträng som brister. Rent konkret brister. Första violinisten Laura Kokkos e-sträng. Kompositören Ella Grüssner Cromwell-Morgan har sinnesnärvaro nog att avbryta uruppförandet av sitt verk. Laura byter sträng, och vi får höra inledningen en gång till.
Medan strängbytet pågar berättar Ella om tankarna kring verket. Om hur hon uppfattar Carina Karlssons text. Att hon känner att det är en kvinna som väntar på ett brevsvar som aldrig kommer. Att det finns en viss naivitet i väntan. Strängarnas envisa ostinato, avbruten av små melodisnuttar som glimtar fram, altviolinens djupmelodi får en annan dimension. Så kan en brusten sträng ge en större förståelse.
Två violiner, Laura Kokko och Jukka Untamala, två altvioliner Jussi Tuhkanen och Tiila Kangas möter Ulvens döttrar, en ramtrumma och en regnstav. Två världar möts och icke-möts. Stråkarna lever med sitt och sångarna med sitt. Tillsammans blir det suggestiv musik. Rotens starkaste karl kanske är en kvinna.

Text & foto:
Lena Johanna Svartström