Pojkars läsning ska uppmuntras lokalt
Professor William G. Brozo fotograferas tillsammans med några böcker ur B. Wahlströms klassiska ungdomsserie, där pojkböckerna har grön rygg, och flickböckerna har röd rygg.
– Man ser genast på omslaget vilka böcker som är tänkta att attrahera pojkar och vilka böcker som flickorna ska intressera sig för. De är starkt könskodade.
William G. Brozo har föreläst för skoldirektörer och lärare på Åland. Brozo har skrivit ett flertal böcker om hur pojkar ska fås att läsa.
Är det en bra idé, att ha könskodade omslag på böcker?
– Det är inte alls en helt dum idé. Jag brukar prata om killhyllor, det uppmuntrar pojkar att läsa. Läraren kan i ett klassrum placera böcker som hen tror intresserar pojkarna på en särskild hylla, då behöver pojkarna inte sortera genom allt. Självklart kan flickor också hitta intressanta böcker på den hyllan.
Vilken är skillnaden mellan pojkars och flickors läsning?
– Flickor är så mycket bredare i sin läsning. Dessutom lär sig flickor snabbare de kulturella koderna och anpassar sig till exempel till en klassrumssituation snabbare än pojkar gör. Jag tror att det beror på att flickor läser mer och bredare. Goda läsare kan dessutom läsa allt.
Varför ska man satsa på att få just pojkar att läsa mer?
– Det finns en klar relation mellan god läsförmåga och hög utbildning. Pojkar som är goda läsare blir också bättre män, pappor och påverkar oftare samhället de lever i. Det finns en korrelation mellan höga yrken och hög litteraritet.
Som mamma och kvinna blir jag provocerad av att de läsande manliga förebilderna alltid lyfts fram. Har det ingen betydelse vad jag som mamma gör?
– Självklart har det betydelse, självklart. I många hushåll är det bara kvinnor som läser. Böcker introducerades till mig genom en fantastisk kvinnlig bibliotekarie, så självklart har det betydelse vilka läsande förebilder kvinnorna också är.
Läs mer i papperstidningen!
