DELA
© Nya Åland

Perfekt ända till slutet

Litteratur
Ny bok. Harry Potter and the Deathly Hallows
J.K Rowling
Bloomsbury Publishing 2007
Språk: engelska
(Bilden är från Stockholm och visar kön av fans som väntar på att få köpa boken).
JK Rowling och hennes Harry behöver inte längre någon presentation. De flesta känner till historien om den ensamstående mamman som år 1990 på tåget till Manchester fick idén till vad som skulle komma att bli den mest framgångsrika bokserien i modern tid, och som skulle göra henne till miljonär.
Sju år efter världens kanske mest omtalade tågfärd fick Rowling sin ”Harry Potter and the Philosopher’s Stone” utgiven av Bloomsbury, och nu, ytterligare tio år senare, är serien komplett i och med släppet av ”Harry Potter and the Deathly Hallows”.
Många fans har varit med ända från början, och förväntningarna på den sista boken har verkligen varit höga.


Håller den?
Så – håller Harry Potter and the Deathly Hallows måttet? Kan Rowling efter sjutton år med trollkarlen verkligen knyta ihop säcken utan att bli sentimental och trist?
Ja, bland fansen fanns det väl egentligen aldrig några tvivel. J K Rowling har gjort det igen. ”Harry Potter and the Deathly Hallows” är, helt i linje med de tidigare sex, en fantastiskt välskriven bok. Historien tar ständigt nya vändningar och läsaren slängs mellan hopp och förtvivlan, skratt och gråt.
Att alla sju böcker verkligen har varit planerade från första början märks tydligt när saker som i tidigare böcker nämnts i förbifarten, eller som introducerats utan vidare förklaring, visar sig vara avgörande för historiens utgång.


Tredje riket-parallell
Den som tror att idéerna börjar sina efter sex tjocka romaner får tänka om. ”Harry Potter and the Deathly Hallows” liknar inget annat vi har sett tidigare i serien, mycket med anledning av att Harry och hans vänner Ron och Hermione har en uppgift att utföra, och således inte har tid med det skolarbete vi fått se så mycket av i de tidigare böckerna.
Den onda trollkarlen Voldemort är på fri fot, och Harry har av professor Dumbledore lämnats uppgiften att försvaga honom, så att han en gång för alla ska kunna förgöras. Trollkarlsvärlden är i krig, och som läsare känner man tydligt av det kaos som till slut släpps lös i och med fallet av Trolldomsministeriet som Voldemort och hans anhängare tar över.
Voldemort är besatt av en längtan efter att ”rena” världen och blodet, och det är inte utan att man kommer att tänka på Hitlers Tyskland när han med Ministeriet som täckmantel börjar straffa de ”icke önskvärda” mugglarfödda (trollkarlar och häxor födda av föräldrar utan magiska krafter). Han drömmer om en värld endast bestående av ”renrasiga” häxor och trollkarlar, där han till slut ska härska.


Ingen barnbok
Det här är ingen barnbok, vad än många fortfarande hävdar. Ondskan är närmare och mer påtaglig än tidigare, och scenen där Voldemorts gigantiska orm tränger fram ur halsen på den gamla kvinna vars kropp den övertagit kommer i alla fall inte att lämna mina mardrömmar på ett bra tag.
Även Rowlings språk känns vuxnare, i och med den mycket mer frekventa användningen av allehanda kraftuttryck. Detta är dock en av de saker som gör böckerna till en fröjd att läsa, att hon låter karaktärernas sätt att agera och uttrycka sig mogna och åldras i takt med dem själva. Harry och hans vänner är sjutton år nu, och beter sig således därefter.


Rekordmånga döda
Hur är det med den sentimentala biten då? Kan man verkligen döda någon av de karaktärer man hittat på och levt med i sjutton år?
Inte heller här lär någon bli besviken. ”Harry Potter and the Deathly Hallows” är, som utlovat, ett blodbad. Närmare sjuttio döda på 607 sidor måste väl vara någon slags rekord, i alla fall i genren?
Det är en sorglig bok, men något annat kunde knappast väntas, speciellt för oss som har tagit böckerna och karaktärerna i dem till våra hjärtan. Den är skriven i samma stil som Rowling alltid haft med sig, i det att den är rapp, rolig och smart det bistra innehållet till trots. Budskapet om vänskap och kärlek som följt böckerna sedan första början är ständigt närvarande, och det är endast när alla arbetar tillsammans som ondskan kan besegras.
En fullträff, med andra ord.

Text och foto:
IDA KRONHOLM