Norrbölin i Bartsgårda har huset fullt av böcker
Ålands största boksamling i antal böcker mätt finns hos Gunnar ”Norrbölin” Johansson i Finström Bartsgårda. Från golv till tak finns de. I svajiga travar. 14.000 säger han själv att det är. Nej, vi kontrollräknar inte.
Boksamlingen är också Ålands största antikvariat, en bokförsäljning med personlig service.
Man måste stanna bilen vid grinden. Och haka av. Och köra fram. Och lägga på haspen igen.
Så är vi i den rätta rytmen. Tjurarna bligar. De knotiga äppelträden droppar fukt. Uthuset ser ut att hålla ihop mest av gammal vana.
Gårdsplanen är präktigt lerig. Det var tur att vår värd rekommenderade stövlar vid detta besök i Ålands största boksamling och bokförsäljningsställe. Detta är alltså ett antikvariat som kräver stövlar.Ovanligt. Kul.
Visst lutar uthuset. Och visst är stämningen lantligt charmig. Charmigast av allt är den blygsamme, men ack så bokligt bildade Norrbölin. Som en förvuxen Chaplin travar han kring bland sina boktravar.
Sanningen är att han vill ha några dagar på sig att röja undan ”det värsta” före vårt besök.
– Jag är väl lite som mina böcker, bak som fram, säger han.
Senare lär vi oss ett annat bokligt talesätt:
– Sådan herre, sådan boksamling.
Vi får komma vidare från köket in i ”kontoret”. Här finns – trots undanröjningen – böcker, böcker, böcker , på bord, stolar, hyllor. En kakelugn är helt igenvuxen av boktravar, en dörr som inte behöver kunna öppnas längre har vuxit igen av boktravarna, längs väggarna utgör böckerna ett extra lager isolering.
De andra rummen kikar vi bara in lite genom dörrspringorna till. Det finns en – och nästan bara en – sak i dem. Böcker.
Katten kråmar sig och vill bli krusad.
– Här har jag en del sjöfartsböcker, säger han och pekar på en wellpapplåda. Det ser ut som huller om buller, men det är det inte. Jag lider av ett tyskt ordningssinne. Det kanske inte syns, men så är det.
Han börjar berätta om olika gamla verk och skrifter, så kallade pamfletter. Vi frågar och han vet genast var de finns i travarna. På ett ungefär, i alla fall.
I varje bok som han bestämmer sig för att behålla sätter han en etikett med datum och varifrån boken kommer.
– Överraskningar kan man hitta på de mest konstiga ställen.
Fynd görs i botten på den dammigaste boklåda.
Fotoblixtarna smäller
av nu och då under tiden vi pratar med varandra.– Inga är jag van med såna där blixtar mitt i ansiktet. Men att korna slickar mig på kinderna – det är jag van vid.
Norrbölins boksamlande började tidigt. Det var farfars syster i Norge som skickade böcker till honom redan när han var liten glop. Han gillar böcker. Så på den vägen blev det.
– Joel Pettersson är min favoritförfattare. Jag tycker om hans ordvändningar. Runar Salminens ordsnickerier gillar jag också.
Det råder faktiskt inte så lite Joel-stämning över huset. Här vill man stanna länge och leta böcker. Och prata.
Norrgården är Norrbölins barndomshem. Ett tiotal år bodde han i Mariehamn, men flyttade tillbaka 1980 och renoverade då gården. Jordbruket med tjurarna och biffkorna är huvudsysselsättningen, men böckerna verkar ligga nästan lika nära hjärtat.
I slutet av 1990-talet datoriserades bokförsäljningen och Norrbölin lärde sig skriva ut sina boklistor som bilagor i e-postbrev.
– Jag har många kunder i Helsingfors. Mina böcker är billigare än på antikvariaten där, trots portot, säger han.
När det gäller Alandica, alltså böcker med åländsk anknytning, är Gunnar Johansson oslagbar. Han har det mesta på lager. Och han besitter all kunskap.
Stående beställningar på allt möjligt i bokväg fungerar bra.
– Nyligen var det en dam som ville ha ett exemplar av Bondepraktikan till en födelsedagspresent. Och se, det kunde jag stå till tjänst med.
