DELA
© Nya Åland

Visst gör det ont när huden brister

Hur ont gör det egentligen att tatuera sig? Nöje tog med sig två personer till tatueraren Niklas Pelin i Jomala och deras reaktioner på att få en vibrerande nål i kroppen blev mycket olika.
När tatueraren Niklas Pelin öppnar dörren till sitt hem på Sandbacksvägen i Gottby möts man av hundratals tatueringsmotiv.
En stor del av det lilla husets väggar är tapetserade av motiv i klassisk tatueringsstil och i en liten vrå har han utrustningen för att utföra själva hantverket.
Nyan är på besök för att ta reda på hur det är att tatuera sig. De som ska få sina kroppar märkta för livet är Monica Fogelström och Karin Erlandsson.
Monica har efter 25 års funderande fram och tillbaka bestämt sig för att tatuera in en sol i nacken. Den kommer att vara väl synlig när hon har sitt hår uppsatt. Ändå finns inga tveksamheter när hon står och väntar på att Niklas Pelin ska bli klar med sina förberedelser.
– Nej, nu jag är så gammal så nu ångrar jag mig inte.

Katten klöser
När Niklas stryker på motivet i Monicas nacke börjar Karin, som fnissat nervöst sedan hon kom innanför dörren, oroa sig ordentligt.
– Hur ont gör det?
– Det är svårt att berätta åt någon annan, svarar Niklas.
– Händer det att någon svimmar? Dör? utbrister Karin.
Niklas ler mjukt.
– Några tycker att det är som att bränna sig på ugnen, någon annan tycker att känns som när katten klöser eller när man noppar hår.
Karin suger i sig informationen och ser fundersam ut.

Skitnervöst
När nålen som snart ska penetrera Monicas och Karins skinn börjar surra hoppar de båda till och brister snart ut i ett förlösande skratt.
Niklas för nålen mot Monicas nacke och sticker in den. Monica rör inte en min.
– Det känns inte så mycket. Det sticker till lite, säger hon lugnt.
Enligt Niklas brukar tjejer inte tycka att det gör lika ont som män. Efter tio minuter är konturerna gjorda och Monicas känsel i det tatuerade området är borta.
– Nu känns det ingenting längre.
Karin börjar nu bli otålig i sin väntan.
– Nu vill jag bara ha det undan. Jag är skitnervös.
Solen i Monicas nacke är klar på en halvtimme och Niklas steriliserar sin utrustning inför nästa ”offer”.

Enorm smärta
Karin ska ha ordet ”fot” tatuerat på sin vänstra fot. Niklas är redo och Karin placerar sin fot i hans knä.
– AJ! utbrister hon.
Men nålen är inte ens igång utan det är kramp i höften som smärtar.
När en ny ställning hittats är det så dags för Niklas att skriva fot under hennes hud. Han märker att Karin inte alls är bekväm i situationen och försöker få henne på andra tankar.
– Vad gör du på tidningen då Karin? frågar Niklas lugnt trots att han redan vet svaret.
Monica tar Karins hand och nålen börjar surra och närma sig foten.
– Oh no. Nej, jag dör. Ta det försiktigt i början.
Nålen tränger in i foten. Karin dör inte, men det smärtat ordentligt.
– Det gör ont som haahii.
Snart andas hon dock normalt och området är bedövat av smärtan. Efter en kvart är Karins tatuering färdig och hon kan pusta ut och stolt beskåda sin dekorerade kropp.
– Vad snygg den är. Vad cool jag är. Jag har förverkligat en dröm, säger hon och skrattar högt och länge.
– Jag är närmast i extas.
Har du fått blodad tand?
– Nej, jag tror att det här var den första och sista.

Lugnande samtal
Monica Fogelströms och Karin Erlandssons tatueringar kommer nu att vara tydliga i cirka tio år, sedan får de ta en sväng till Niklas Pelin igen och förbättra dem.
För att få tatuera sig hos Niklas ska man ha fyllt 18 år och han tatuerar inte händer eller ansiktet.
– Det är inte någon bra reklam för mig om det inte ser passande ut.
Valet av motiv brukar han inte ha åsikter om.
– Jag kanske frågar försiktigt någon gång om personen är säker, men jag brukar inte lägga mig i mer. Jag brukar dock låta bli att tatuera symboler som inte är förknippade med någonting bra.
Niklas råd till alla som funderar på att tatuera sig är att de ska låta beslutet ta tid och mogna fram. Det är viktigt att hitta något som känns personligt.
– Man ska inte tatuera sig bara för att någon kompis har gjort det.

Tatuerare behövdes
För Niklas Pelin är tatuerandet bara en bisyssla, varannan vecka jobbar han på sjön. Han började tatuera för 12 år sedan och är till största delen självlärd. Några planer på att satsa ytterligare på tatuerandet har han inte.
– Det är väldigt koncentrationskrävande.
Anledningen till att han började tatuera var att han tyckte att det behövdes en tatuerare på Åland, speciellt mycket pengar ger det honom inte.
– Jag startar sådant som jag tycker saknas på Åland, som en raggarklubb, en hotrodklubb och ett bensinmacksmuseum.
Det är nog ingen slump att Niklas Pelin har utsetts till Ålands positivaste person.

ANDERS SIMS

anders.sims@nyan.ax