DELA
© Nya Åland

Rockvärldens hemlighet gästar Dinos

Michael Monroe är inspirationen till Guns n’ Roses. Han är förfadern till genren pudelrock. Han är rockvärldens bäst bevarade hemlighet.
I kväll – måndagen den 20 oktober – spelar han på Dinos.

Angående det där med pudelrocken: jag hade ingen avsikt att göra det. Jag hade rakt hår och kände för att krulla till det, säger Michael Monroe till Nya Åland

– Sedan växte det långt och jag fick en rejäl pudel. Det var aldrig min avsikt att inspirerar band som spelar med hårspraysburken. Jag är här för att spela rock.

Matti Fagerholm, även känd under artistnamnet Michael Monroe, blev rockmusiker som 17-åring. Trettiofem år, en maffig diskografi och otaliga band senare står han fortfarande kvar på scen.
– Jag är en av rockvärldens bäst bevarade hemligheter, skrattar Monroe.
Bland annat Guns n’ Roses har sagt liknande om Monroe och nämnt honom som en inspiration till deras musik. Få vet att låten ”Welcome to the Jungel” har sina rötter i låten ”Underwater world”, en av Hanoi Rocks singlar från -84.
Hur är du en hemlighet?
– Ja, jag har väl inte varit på rätt plats eller i rätt tid. Och jag har väl alltid hållit på mina egna principer. Det ska gå på mina villkor eller inte alls.
Monroe berättar hur hans skiva ”Not fakin’ it” (1989) snuddade vid att bli en jättesuccée tills en ödesdiger reklamkampanj i Japan.
– De ville lansera en reklamkampanj där det stod ”Michael Monroe, the brains behind Hanoi Rocks”. Herregud tänkte jag, det bästa med Hanoi Rocks är att bandet inte hade någon hjärna! Jag sa ifrån och allting slutade med att kampanjen drogs in, Monroe.
Det närmaste Monroe kommit ett globalt genombrott var 80-tals upplagan av Hanoi Rocks. Men succén slutade tragiskt när trummisen Razzle avled i en bilolycka under bandets USA-turné.
– Det är svårt att förutspå vad som hade hänt om han inte hade dött, men tittar man på tomrummet Guns n’ Roses fyllde skulle vi ha blivit ett megaband. Som det är var det bad luck och jag gick miste om en vacker människa. Efter det kunde vi inte hålla ihop.
– Jag bestämde mig för att göra slut på Hanoi Rocks och behålla gruppens värdighet snarare än att sälja min själ för pengar, förklarar Monroe.

När Nyan ringer Monroe har han just anlänt till Oslo. Framför sig har en spelning i Thunderdome, och bakom sig två lyckade spelningar i Helsingborg och Göteborg.
– Det var fullt ös. Är det stort har man rum att svänga på sig, är det litet har man publikkontakt.

I kväll har han med sig Steve Conte (New York Dolls), Karl Rockfist (Danzig), Sam Yaffa (Hanoi Rocks) och Rick Jones. När han ber om en beskrivning av Dinos säger reportern ”läder och trä”.
– Det låter bra. Vi skulle spela på köksbordet om det krävs, säger Monroe.
Monroes 52 år märks ingenstans i mannens tal. Allt är positivt och energiskt, om än lite släpigt.
– Jag är så trött på rockklichéerna. På knarket och knullandet. Det har aldrig fallit mig i att ligga med en groupie – vem kan stå ut med att ha en massa barn utspridda runt världen? Och spriten har jag inte rört på tio år.
Är det meningen bakom låten ”Trick of the Wrist?”
– Ja, det är mitt trick. My magicians trick. Fokusera på det positiva och håll det naturligt.
Låten är soloprojektet Michael Monroes första skiva från 2011. Den nyaste plattan heter ”Horns & Halos” och släpptes ifjol.
Har du några hälsningar till Ålands rockare?
– Kom på spelningen. Let’s rock like fuck, skrattar Monroe.
Spelningen på Dinos börjar klockan 22.

Adrian Grönqvist