Måns knockar Magnus igen!
Final i svenska Melodifestivalen i kväll.
Nya Ålands schlagerexpert David Lindström tror på Måns Zelmerlöw. Här är hans Mello-krönika.
Sverige, vi har ett resultat. Måns Z får äntligen en ESC-biljett. Det är han som är hjälten i år. Hans ”Heroes” kommer att placera sig högt på alptoppen i Wien. Eller är det renskötaren Jon från fjälltoppen i Norrland som som får äta Sacher-tårta med Conchita?
Med i leken är killen med Sting. Saade har nästan nått toppen med sin tredjeplacering i Tyskland. Han vill stå högst upp på toppen i Wien och sjunga ”Sound of Music” i maj, det är jag övertygad om.
Dessa tre grabbar handlar det om. Solokillarna har satt ner foten och paxat på vinsten i år. Kampen är stenhård. Kidsen och hjärtappen avgör. Jessica, Magnus och Hasse får nöja sig med att tävla om första platsen på Svensktoppen.
Isa och Dina Nah tävlar i sin egen kategori. Två tuffa tjejer som vinner kidsen men saknar det breda folkliga stödet. Definitiva succéer på RixFM är de i alla fall.
Mariette påminner för mycket om Loreen för att tävla på riktigt, folk vill ha nåt nytt. Linus och JTR får gissningsvis tävla om jumboplatsen.
Dessa slutsatser gör jag i år från en padda i Sydney. Jag har varit två månader i världens nya schlagerfrälsta land, Australien och följt tävlingen från min iPad.
Här har man sett på ESC i trettio år och tack vare 60-års jubileet får Australien i år undantagsvis vara med och tävla. De har valt en populär sångare som heter Sebastian och nu talar alla om ESC i Down Under.
Landets motsvarighet till tidningen Metro (MX) har tittat på motståndet i Wien och på ett helt uppslag lyfter de upp punkrockarna från Finland som deras absoluta favorit. Finlands låt är verkligen usel, men killarna med funktionsnedsättning har väckt stor uppmärksamhet internationellt redan nu.
Att Finlands folk röstat fram dessa sympatiska grabbar visar att vi är ett tolerant land där alla får vara med och tävla. Vi introducerade hårdrock i ESC och vann. Nu introducerar vi punk och det är garanterat fler än våra vänner på DUV som kommer att trycka på hjärtknappen.
Texten är genial, men den sjungs på finska och det förstår ju ingen. Låten är dessutom bara 1:48 lång då alla andra är tillåtna tre minuter, bara det är ju stöddigt punkigt!
Jag återkommer om ESC. Tillbaka till Mellon.
Jag har gillat Mellon i år. Sanna Nielsen är en av tidernas absolut bästa programledare. Härrrrrregud vilket proffs hon är, skulle Ranelid kunna säga!
Filippa Bark tyckte jag var kul redan innan hon halkade in på schlagergolvet. Filippa besitter Sally Santesson-klass! De två karaktärerna har en sak gemensamt, de görs av kvinnor med lite burdus humor. Det tycks provocera många medan vissa älskar det. När män gör samma sak är det ingen som rasar på Facebook.
Varför det, undrar jag? Fram med fler roliga kvinnor!
Scenografin och belysningen är världsklass. Ingen kan bättre än SvT, så är det bara. Att minska ned antalet låtar till sju i delfinalerna och utöka finalen med två till tolv var en lyckad idé.
Nya Andra chansen var dock ett misslyckat experiment. Att sätta två solklara finalnummer mot varandra var inte kul. Hasse och Kristine Amparo förtjänar båda final. ”I See You” var årets bästa ballad, så synd att Amparo fick foten.
Jag hade så velat se en duell mellan två hjärtskärande stjärnor från samma barnhem i Colombia — Kristine och Jon i finalen. Två norrsken från Colombia mot resten hade varit ett fullkomligt startfält.
Men det är väl som en av killarna i vår finska punkgrupp så väl uttryckte det på frågan om vad som händer om de vinner: ”Alltid är det nån som förlorar, så är det i livet”.
Vinner gör Måns! I maj åker jag till Wien.
Då återkommer jag med mycket schlager i Nyan!
På Nöje i fredagens Nya Åland betygsätts alla bidrag.
