Lasse, Rolf och Kurt i samma kropp
Lasse Brandeby får förmodligen hela livet dras med sina karaktärer Rolf och Kurt.
– Roligt på banken, men i övrigt på både gott och ont, säger han.
Lasse Brandeby kommer till Alandica 11-12 mars med uppsättningen ”Liket som visste för mycket” tillsammans med skådespelare som Johannes Brost, Carina Lidbom och Göran Gillinger.
Lasse gör rollen som finansministerns statssekreterare Göran Utterström, men det är knappast som scenskådis de flesta känner igen honom. Istället är det genom rollerna som Kurt Olsson och Rolf i ”Rena rama Rolf”.
– Det börjar blekna bort, men när folk ser mig på stan ropar de nog ”Hej Kurt!” eller ”Hej Rolf”, säger han.
Hur mycket Lasse finns det i Kurt och Rolf?
– Inte så mycket. Kurt har jag ju skapat själv, så det finns ändå ganska mycket Lasse i honom. Men hans värderingar är inte alls mina och det han tycker är kul tycker inte jag. Han brukar säga ”Lagom är bäst” och det är det värsta jag vet! Men däremot, när jag snackar, är jag precis som Kurt: två steg fram och ett bak. Vi är lika röriga i huvudet.
– Rollen som Rolf blev jag erbjuden, och den fanns ju redan efterom det urpsrungligen är en amerikansk 80-talsserie. Han är någonslags halvkusin till Kurt som jag har ännu mindre gemensamt med.
Hur är det att ständigt förknippas med dem?
– Roligt på banken, men i övrigt på både gott och ont. Det kan vara svårt att få andra sorts roller, men jag tycker det börjar lägga sig nu, man skapar sig ett namn.
Men när du var med i Let’s Dance, då var du ju Lasse!
– Haha, ja, det var jag – även om det blev mer Kurt än det var meningen. Jag kan ju inte dansa och efter sista programmet dansar jag inte igen.
Vi pratar i telefon när Lasse kör ner mot Göteborg från huvudstaden.
– Det är tredje säsongen vi kör ”Liket som…” så det blir mycket tid på vägarna, så där 20-30 mil om dagen.
Det är komediförfattaren Ray Cooney som gjort originalet ”Out of order”.
– Det är en traditionell fars med vänsterprassel och politiker. Det är engelsk humor som vissa kanske tycker är lite mossig, men det handlar om att ge publiken ett rejält skratt. Cooney var oerhört skicklig på att få ihop det, alla repliker hänger ihop med något längre fram eller bak i farsen. Men så var han också matematiker.
Lasse säger att fars är något speciellt, en konstform som inte kan framföras på Dramaten, men som kräver sin tajming.
– När Mona Sahlin var inblandad i Tobleroneaffären och ljög, då började en fars. Allt börjar med en lögn. Jag är god vän med Janne Josefsson, och när han kliver in hos någon politiker och ställer en fråga tänker jag alltid ”säg inte nej, ljug inte!”. För då börjar farsen.
Lasse har tillbringat mycket tid ombord som underhållare på färjorna mellan Sverige och Åland. Men han har bara varit i land någon timme i stöten.
– Man hinner ju inte. Däremot har min sambo Ninnie jobbat på Åland med produktioner som Robert Wells, så hon får ge mig tips! Däremot är jag intresserad av gamla fartyg och känner till redaren Gustaf Erikson.
65 år gammal var Lasse nyligen två gånger nära döden genom en kraftig lunginflammation och en hjärnblödning. Ändå har han inga tankar på pension. Det är teaterturné och tre nya inspelningar av filmerna om Irene Huss som upptar hans liv.
– Det gäller att flänga runt. Visst kan jag längta efter vår hund Mozart – och lite efter Ninnie – men jag har aldrig dåligt samvete och trivs ute. Numera lever jag också mer hälsosamt och dricker till exempel ingen alkohol.
Du gick ju journalisthögskolan – hur skulle rubriken om ditt liv lyda?
– ”Sanningen om livet som mig själv”.
