DELA
© Nya Åland

Hmff…vilken skön sommar!

Hmff:s första spelning var på en morgonsamling i Ålands lyceum i augusti förra året. De togs emot väl och fick sedan spela för kronprinsessan Victoria när hon kom på besök i maj.
På måndag inleder de 17-åriga trubadurerna Emil Strandvik och Samuel Granholm sommarens turnerande.
– Världens glidigaste sommarjobb, säger de samstämmigt.
Det började spela ihop redan i 8:an. Då var det punk som gällde men trummisen flyttade till Helsingfors och Emil Strandvik och Samuel Granholm fick tänka om. De la ner punken och började i stället spela irländsk folkmusik och bildade duon Hmff.
– Steget mellan de olika musikstilarna är inte så långt. Båda bygger på samma sak, typ att musikerna spelar som en ursäkt för att dricka öl, säger Samuel och skrattar. Nej, men seriöst så var det skönt att komma i från punk, emo och hardcore en stund och spela något annat.

Raggar inte bra
På det året de spelat ihop som Hmff har kontrasterna på spelningarna varit stora. De har uppträtt på allt i från pampiga tillställningar där kronprinsessan Victoria funnits i publiken till mindre stora arrangemang som kompisars studentskivor.
På måndag inleder Hmff sina sommarspelningar på ÅSS, Åländska segelsällskapet i Mariehamn. Efter det är de mer eller mindre uppbokade hela sommaren, däribland på Sjödagarna och visfestivalen ”Visor så in i Norden” på Kumlinge.
– Vi är inte så bra på att ragga spelningar själva, men det brukar bli så att varje spelning genererar ett par nya spelningar, så vi får nog att göra i sommar, säger Emil Strandvik.
Var kommer namnet Hmff ifrån?
– Det var en person som betedde sig ganska konstigt och som brukade grymta med näsan så det lät precis som ”hmff”. Och han gjorde det typ hela tiden. Sen utvecklades det till att bli ett stående skämt som muntrade upp oss när vi var nere, och namnet blev slutligen som en hyllning till oss och han den där konstiga typen, säger Samuel Granholm.
Hur skulle ni beskriva ert framträdande?
– Jag skulle säga att vi tar det ganska piano. Vi är rätt avslappnade och det går hem hos publiken, säger Emil Strandvik.
– Ja, det gör inte så mycket om vi spelar fel ibland för då börjar vi helt enkelt om. Ibland glömmer jag melodin helt, då löser vi det genom att Emil visslar melodin för mig, säger Samuel Granholm.
Men det betyder inte att de inte tar spelandet på allvar, snarare tvärtom. I nuläget är det mest covers de spelar men en del eget material är på gång. Och planerna för framtiden är redan satta. Det är på musiken de tänker satsa
– Vi ska bli kända, säger Samuel Granholm.
– Ja, man kan helt enkelt inte vara musiker om man inte vill bli känd, fyller Emil Strandvik i.

TEXT & FOTO:
MARIA NYKVIST