DELA
© Nya Åland

Det är på Brändö det händer

Brändös nyglänsande idrottshall blev en skärgårdens träffpunkt när ungdomsevenemanget Idrock ordnades för första gången i helgen.
Sara Tobiasson som var med och arrangerade evenemanget berättar här om den lyckade dagen.
På lördag eftermiddag samlades ett 40-tal ungdomar från fyra skärgårdskommuner och Mariehamn i idrottens och musikens tecken. De flesta var idrottsintresserade ungdomar från Brändö, men deltagare fanns även från Föglö, Kumlinge, Enklinge, Björkö, Lappo, Iniö och Mariehamn.
Idrock, ett samarbete mellan koordinatorn Olof Englund, Brändö kommun och skola och evenemangets finansiärer Anders Wiklöf och Ben Lundqvist arrangerades med målsättning att ge skärgårdens ungdomar möjlighet att mötas kring aktivitet och meningsfull verksamhet.
Kvällen gav också de unga banden, två av tre med skärgårdsmedlemmar, ett tillfälle att rocka till vinterhalvåret under några timmar. Finansieringen gjorde det möjligt att helt och hållet bjuda på kalaset, det enda ungdomarna själva behövde bistå med var tid och iver.

Långa resor
Under lördag förmiddag transporterades deltagarna från hamnar till Brändö skola med bussar, färjor och taxin. Resenärerna från Iniö och Föglö måste stå ut med illa synkroniserade färjetidtabeller och långa restider, men allt löpte väl och ungdomarna uppvisade strålande stämning när de väl dök upp. Brändö skola upplät två klassrum och en korridor som sovsalar, och gästerna hemmastadde sig snabbt. Ställföreträdande mamman för den stora och färggranna barnaskaran, Birgitta Jansén, skötte matlagningen med bravur, och lunchen inledde programmet.
Kanske aningen för mätta och belåtna samlades spelarna sedan i idrottshallen. Sportandet drogs igång med volleyboll under ledning av skolans föreståndare Mathias Eriksson som agerade domare. Majoriteten av spelarna i volleybollen var Brändöbor. Spelet var ganska jämnt under hela matchen. Tidvis blev spelet riktigt fint, men volleybollen blev ändå litet som en uppvärmning inför de fartfyllda innebandymatcherna som följde därpå.

Hungrig skara
Sällskapet hade god aptit efter spelet, och Birgittas kycklinggryta stod högt i kurs. Banden riggade upp tekniken i idrottshallen, och kring 21-tiden samlades publiken för att lyssna till de hornförsedda folkis-kamraterna Pekkas getter. Lugn och vacker start tornade upp i rivig energistorm, och Getterna såg ut att njuta av det de gjorde. Publiken var lugn och samlad i små klungor, och stämningen var närmare trevlig än vild på åskådarsidan. Kumlingebandet TBE övertog scenen och Emil Jokipalo som även ingick i föregående ensemble.
Åldersskillnader bland medlemmarna och de geografiska avstånd som kommer till då skärgårdsungdomar lämnar grundskolan har hindrat TBE från att spela tillsammans i flera månader. Det visade sig inte vara något problem. Gamla takter satt i och TBE´s gitarrist/sångare Johan Henriksson satte sin unika stämpel och energi i låtarna. TBE spelade både egen produktion och andra juveler, och publiken tycktes uppskatta musiken – lågmält men koncentrerat. Rökmaskinen var kanske delaktig till att driva Kumlingebandet från scenen, men tystnaden bröts snart av en ekologisk lösning.

Trallvänlig musik
Mariehamnarna ”Tänk på miljön, använd tallsåpa” bar upp ett antal instrument och drog igång sin trallvänliga repertoar. Här fanns sannerligen inget behov att tvätta munnar med tvål, – låtarna var sympatiska helylleframföranden, och i synnerhet den kvinnliga publiken var charmad av de mysiga killarna i bandet. Mycket var improviserat med glimten i ögat, och publiken blev bland annat uppmuntrad att lyssna speciellt noga på texten i låten Prinsessan Victorias krokiga tår.
Någon text fick vi aldrig höra, men koncentrationen hos publiken var påtaglig. De unga killarnas färdigheter med flera olika instrument var imponerande, och mitt i spelningen meddelade de att de nu vill grunda ett nytt band. Hela sällskapet bytte instrument och musikstil, och det trallvänliga fick ett blytungt men energiskt överdrag. Tallsåpa spelade länge och väl, och avrundade kvällen med en god dos humor.

Hemfärd
Brändöpubliken sökte sig hem till egna sängar, medan de övriga roade sig ännu några timmar i skolan. Natten blev kort och frukosten hastig innan resenärerna skjutsades till avfärdshamnarna på söndag morgon.
Skickliga innebandyspelare, duktiga unga musiker, ivriga och sympatiska ungdomar, nya kontakter, kamratskap och kanske en och annan förälskelse blev Idrocks glädjeämnen i år. Möjligen också ett väckt intresse för krokiga tår.

TEXT OCH FOTO: SARA TOBIASSON