DELA
© Nya Åland

Musikfyrverkeri för död och födelse

Kungliga tekniska högskolans akademiska kapell under ledning av Gunnar Julin gav konsert i Jomala kyrka i söndags. Nyans Lena Johanna Svartström var där. I slutet av artikeln finns också hennes inryck av den gästande solistkör som också gav konsertpå söndagen – i Mariehamns kyrka. (Bilden från konserten i Jomala kyrka.)


Ödesåret 1809 innebar inte bara att Finland från att ha varit Svea rikes östra halva blev Tsardörmets västra del. Nej, på musikfronten fick Wien-klassicismen ett avslut i och med Joseph Haydns död och romantiken en gryning med Felix Mendelssohns födelse. För att hylla dessa jubilarer framförde KTH:s akademiska kapell en trumpetkonsert av Haydn och Italiensk symfoni av Mendelssohn.


Musikfyrverkeri
Konserten inleddes dock av äkta fyrverkerimusik: Music to the Royal firework. Välbekant musik som skrevs för att fira att en engelska kungen slutit fred efter ett nio år långt krig om den österrikiska tronföljden.
I programbladet får vi veta att själva fyrverkeriet snöpligt misslyckades: de imitationer av grekiska tempel som byggts satte fyrverkeripjäserna eld på, och det enda som fungerade var Händels musik – och den är ju trots allt mer bestående än ett flyktigt raketsmällande, hur väl det än kunde ha fungerat.


Imponerande
Fungerade gjorde även det akademiska kapellet under Gunnar Julins säkra ledning. Jag kan inte låta bli att imponeras av att en samling teknologer samtidigt är fullfjädrade musiker. Redan under studietiden förbluffades jag av att det fanns så många dubbelstuderande teknologer och medicinare vid Sibeliusakademin. Kanske utgör musiken en inspiration och motvikt till tekniken. Julin presenterade orkestern genom att först be alla nuvarande teknologer resa sig upp; det blev många blå halsdukar som fladdrade. Sedan stod professorer och övrig undervisande personal och sist alla redan färdiga civilingenjörer upp.
De unga studenterna representerade majoriteten i orkestern.


Porlande teknik
I Haydns virtuosa trumpetkonsert fick vi njuta av icke-teknologen Jonas Lindeborgs porlande teknik och klara ton, som särskilt kom till sin rätt i den första satsens avslutande kadens. Sista satsens Rondo var i sig också ett fyrverkeri – i vad som kändes väldigt typisk Haydn-stil.
Vad gör en symfoni italiensk? Om det fanns några ”främmande” tongångar kändes de inte italienska, utan i mellansatsens unisona inledning närmast orientaliska. Satsen övergick i ett melankoliskt lunk i cello och kontrabas mot de andra stämmornas melodiväv. I första satsen växer en ensam melodi ut till hela orkestern. Just som jag skänkte bleckblåsarna en medlidsam tanke för deras utsatta position i orkestern, tar en ensam oboeton över, solo, allena. I avslutande Saltarello beundrade jag särskilt den duktiga flöjtisten
Den fulltaliga publiken tackade Kapellet med varma applåder och vi fick njuta av koralen ”Bliv du hos mig” i dialog med ett tapto spelat av trumpetisten placerad bak i kyrkan.

LENA JOHANNA SVARTSTRÖM

 

Kraftfull sång av gästande solistkör
”Musik för själen”
Konsert i S:t  Görans kyrka den 25 oktober Kören Con Voce, Conny Holmgren dirigent/piano, Åke Johansson violin, Erik Sunnerstam flöjt.

När jag i sista stund rusar in i kyrkan hörs tonerna ur Verdis Requeim med en sådan kraft att jag, som obemärkt tänkt slinka upp på läktaren, förvirrat undrar om kören står nere i koret eller uppe på läktaren.
Sången klingar mäktigt överallt. Con Voce är en svensk kör bestående av solistiska röster och andra erfarna körsångare. Det känns nog som om de solistiska rösterna överväger, för det närmaste jag kan jämföra körens klang och styrka med är körerna på våra operascener.
Requiem, operor
Kören bjuder som upptakt till den stundande Allhelgonahelgen på utdrag ur Verdis Requiem, Mozarts Requiem, Brahms Ein deutsches Requiem, Faurés Requeim samt utdrag och arior ur några operor med sakralt  eller dödstema, och passande nog går klädseln i svart med inslag av lila.
Solisterna är ur körens egna led och så fort tonerna strömmar ur tenorens mun imponeras jag av klangen och uttrycket. Alla solister gör en lödig insats ( jag hade uppskattat att i programbladet inte bara få namn utan även röstläge) och minitatyrorkestern bestående av violin, flöjt och piano ger ett fullgott ackompanjemang.Conny Holmgren dirigerar kören med minimala tecken där han sitter vid pianot. Han ledsagar oss också med några ord  då och då genom konserten.
Fullt ös tröttar
Något trött blir jag av körens volym, tyngd och stora vibrato: det känns som om det är fullt ös på mest hela tiden, näst intill skrällighet. S:t  Görans kyrka känns mestadels för liten för den här kören. Den första svaga nyansen piano fick vi njuta av i Lacrymosa-satsen ur Mozarts Requiem. Då kändes också klangen homogen.
Säker Sneitz
Jag vill gärna lyfta fram Rosa-Maria Leonard, ursprungligen från Cuba, som med bravur sjöng en aria ur Donizettis Maria Stuarda. Verket passade  även kören och publiken brast ut i spontana applåder, fastän dirigenten bett oss hålla igen till slutet av konserten. En annan höjdpunkt var ålandsbördiga Ulrica Sneitz framförande av kantaten Hear my Prayer av Mendelsohn. Skön musik, mjuk, nyansrik körsång och en ack så vacker klang och säkerhet i Sneitz röst. De sångstudier Ulrica bedrivit sedan jag senaste hörde henne har definitivt burit frukt.
Åland begåvades med två gästspel från vårt västra grannland samma eftermiddag, och när två tredjedelar av konserten framförts skyndade jag vidare till Jomala kyrka. – Var har vi konsertkalendern och projektkoordinatorn? undrar

LENA JOHANNA SVARTSTRÖM
                         kultur@nyan.ax